"Now I lay me down to sleep
Pray the lord my soul to keep
If I die before I wake
Pray the lord my soul to take"
Jag är som i en bubbla. Vandrar runt på gatorna. Tittar på folket utan att riktig se, lyssnar till ljuden utan att riktigt höra. Jag vill bara spränga denna bubbla, vill inte leva som en halv person, utan att riktig vara närvarande. Känns som om någon beslagtagit min stjäl och inte känner för att lämna tillbaka den. Någon riktigt ond person som inte vet vad det betyder. Reptilhjärnan styr och ställer...
Jag känner inget, för det finns inget kvar,
Jag minns inget för att jag vill glömma,
Jag kan inte sova, för drömmen är verkligheten,
Jag kan inte leva, för livet är drömmen.
Zombie.
Smutsig brukar det sägas, men jag vet inte som det är rätt ord, smuts går att tvätta bort. Men detta, det är något annat, det är en stöld av det viktigaste man äger:
Ens egen vilja.
Ens egen självkänsla.
Ibland är man bara så dum, om det kan vara dumt att lita på människor. Aldrig mer, fast det är som att säga åt en åsna att inte vara så envis...
onsdag 6 maj 2009
söndag 3 maj 2009
Lite tankar som kretsar...
Jag drömmer varje natt, drömmar som vill förbli glömda. Vaknar svettig och gråtande hela tiden, som om allt skulle försvinna om man bara skriker det ut. Ofta vaknar jag med ett ryck av att mitt bröst gör så förbannat ont, att andan min försvinner.
Det värsta är att när jag vaknar av det blir jag glad, glad över att känna smärtan, för då vet jag att det bara var en dröm.
Jag måste sluta fly, men jag vet inte vad jag flyr från.
Jag är en rastlös själ som inte hittar hem.
Det värsta är att när jag vaknar av det blir jag glad, glad över att känna smärtan, för då vet jag att det bara var en dröm.
Jag måste sluta fly, men jag vet inte vad jag flyr från.
Jag är en rastlös själ som inte hittar hem.
Valborg och sånt...
Nu fungerar datorn igen, så nu kan jag börja fortsätta skriva. Här rör sig livet i sakta mak, eller kanske allt för snabbt, jag har inte funderat allt för mycket på det. Dock vet jag att tiden har runnit iväg, har varit här i fyra månader nu. Den 13 maj bär det vidare till Cypern och Aiya Napa för jobb och sol.
Har varit ganska less på Paris, men nu inser jag hur mycket jag kommer sakna det. Det har som ändå blivit någon sorts hem här, och det finns så mycket mer som inte går att ersätta. En rastlös själ får aldrig vila, men nog kommer jag sakna allt detta. Framförallt människorna. Folk här i allmänhet är så öppna, dom vill verkligen veta vad du är för en filur, och frågar dom något så är dom faktiskt redo att invänta ett riktigt svar. Det är inte direkt så överallt.
På valborgsmässoaftonen, som iofs inte firas här, men ändå, satt jag och Charles och David (alla heter David, det är som en jäkla förbannelse, vet ju inte längre vilken av dom jag skriver om. Denna är från Grekland) på Point Neuf, en pir mitt i Seine under den gamla bron. Började väl våran picknick runt sju, men det droppade in intressant folk allt eftersom. Bla. dök Michael upp iförd vit volang-klänning och rosa peruk, även hans kompis som han hade med sig var iförd vacker kjol och högklackat. Sött värre. Även dök Rachael upp med en av sina vänner, med det roligaste shotbälte jag någonsin sett. Med plats för ca 30 små shotflaskor. Runt midnatt var vi väl uppåt en 25 pers som partade där. Plus några andra grupper med folk då, så piren var ganska packad. Och så var folket med. Glad ingen föll i vattnet. Vattenpipa, öl, vin, shots och såklart, obligatoriska formage (ost) som alltid ska finnas på picknick tillsammans med baguettes. Jag och Michael drog oss hem runt ljusningen. Typ 6. Tror Charles, Ronny och "mannen-utan-ansikte-som-log" (han kallas faktiskt så, tro det eller ej. Han älskar allt Svenskt.) fortsatte festa till 10 tiden på morgonen eller nå sånt. Galet!
Första maj vart ingen demo detta år, istället låg jag i en park och läste och umgicks med kompisar. +25 varmt och strålande sol. Ringde David (Ännu en David, denna gång mörk med dreads) och vi bestämde oss för att gå på en spelning på kvällen. Fem unsigned bands spelade och de flesta var riktigt bra, punk/rock/metal. Ett var ganska kul, då dom hade bättre minspel än gitarrspelade. Uppföde sig värre än Bruce Dickinson, med att skutta runt på scenen och glida runt på knä. Avslutningsvis kastade sig sångaren ut i publiken och sparkade till fotografen som blev riktigt sur.
Davids kompisar spelade i ett av banden, och när konserten var slut drog vi vidare till en bar också med live musik, och drack öl. Jag och Lou dansade till rocken,och hade sjukt kul på ett litet trångt bord. Även David dansade ett tag.
Nu har jag en lugn avslutning på helgen i denna stora lägenhet som jag lånat an Fly. Flyttade ut från min i onsdags, så nu har min roommate David (!!!) åkt hem till Tyskland. Guillaume var på besök i Paris nyss, och träffade David för första gången. Dom hade riktigt kul ihop, vet inte riktigt hur det gick till. David bestämde sig för att han skulle gifta sig med honom. Guillaume ska flytta tillbaka till Paris nu, lagom till jag flyttar till Cypern. Lite sådär lagom typiskt.
Pierre är i Costa Rica, men snart kommer han hem, och då drar hela gänget ut till hans föräldrars hus i södra Frankrike och firar min födeledag. Pool, sol och hästar säger han. Yey!
Nu spelar jag Betapet med Mikko, hej hej!
Har varit ganska less på Paris, men nu inser jag hur mycket jag kommer sakna det. Det har som ändå blivit någon sorts hem här, och det finns så mycket mer som inte går att ersätta. En rastlös själ får aldrig vila, men nog kommer jag sakna allt detta. Framförallt människorna. Folk här i allmänhet är så öppna, dom vill verkligen veta vad du är för en filur, och frågar dom något så är dom faktiskt redo att invänta ett riktigt svar. Det är inte direkt så överallt.
På valborgsmässoaftonen, som iofs inte firas här, men ändå, satt jag och Charles och David (alla heter David, det är som en jäkla förbannelse, vet ju inte längre vilken av dom jag skriver om. Denna är från Grekland) på Point Neuf, en pir mitt i Seine under den gamla bron. Började väl våran picknick runt sju, men det droppade in intressant folk allt eftersom. Bla. dök Michael upp iförd vit volang-klänning och rosa peruk, även hans kompis som han hade med sig var iförd vacker kjol och högklackat. Sött värre. Även dök Rachael upp med en av sina vänner, med det roligaste shotbälte jag någonsin sett. Med plats för ca 30 små shotflaskor. Runt midnatt var vi väl uppåt en 25 pers som partade där. Plus några andra grupper med folk då, så piren var ganska packad. Och så var folket med. Glad ingen föll i vattnet. Vattenpipa, öl, vin, shots och såklart, obligatoriska formage (ost) som alltid ska finnas på picknick tillsammans med baguettes. Jag och Michael drog oss hem runt ljusningen. Typ 6. Tror Charles, Ronny och "mannen-utan-ansikte-som-log" (han kallas faktiskt så, tro det eller ej. Han älskar allt Svenskt.) fortsatte festa till 10 tiden på morgonen eller nå sånt. Galet!
Första maj vart ingen demo detta år, istället låg jag i en park och läste och umgicks med kompisar. +25 varmt och strålande sol. Ringde David (Ännu en David, denna gång mörk med dreads) och vi bestämde oss för att gå på en spelning på kvällen. Fem unsigned bands spelade och de flesta var riktigt bra, punk/rock/metal. Ett var ganska kul, då dom hade bättre minspel än gitarrspelade. Uppföde sig värre än Bruce Dickinson, med att skutta runt på scenen och glida runt på knä. Avslutningsvis kastade sig sångaren ut i publiken och sparkade till fotografen som blev riktigt sur.
Davids kompisar spelade i ett av banden, och när konserten var slut drog vi vidare till en bar också med live musik, och drack öl. Jag och Lou dansade till rocken,och hade sjukt kul på ett litet trångt bord. Även David dansade ett tag.
Nu har jag en lugn avslutning på helgen i denna stora lägenhet som jag lånat an Fly. Flyttade ut från min i onsdags, så nu har min roommate David (!!!) åkt hem till Tyskland. Guillaume var på besök i Paris nyss, och träffade David för första gången. Dom hade riktigt kul ihop, vet inte riktigt hur det gick till. David bestämde sig för att han skulle gifta sig med honom. Guillaume ska flytta tillbaka till Paris nu, lagom till jag flyttar till Cypern. Lite sådär lagom typiskt.
Pierre är i Costa Rica, men snart kommer han hem, och då drar hela gänget ut till hans föräldrars hus i södra Frankrike och firar min födeledag. Pool, sol och hästar säger han. Yey!
Nu spelar jag Betapet med Mikko, hej hej!
söndag 22 februari 2009
Pierres födelsedag och annat trevligt.
Har feber nu, och mår pyton som bara den. Men så är det när man lever ett hårt studentliv. Haha, det kan det väl vara värt.
Här i Paris är livet ett Party, iaf om man ska fråga Fransmännen och alla studenter, och jag kan väl inte annat än instämma. Men när folk ska ha med en ut på salsaclub på en söndag så börjar det nästan gå till överdrift. Har feber så jag valde att stanna hemma, trots att det hade varit kul att träffa Bernaldo en sista gång innan han far imorgon. Men men, man kan inte få allt.
I tisdags morse vart jag utslängd från mitt rum, kom en man och knackade på klockan 13 och frågade vad jag gjorde där. Svarade på min knaggliga franska att jag minnsan bor här och han svarade att det visste han väl, men jag fick inte vara här denna vecka. Alla andra har skollov, och dom skulle bygga och fixa om. "Vi stänger av vatten och el om en timma, så du får skynda dig". Men vars ska jag ta vägen frågade jag, varför har inte jag fått veta detta? "Det sitter lappar överallt, det är bara att läsa så hade du vetat", svarade den nu ganska irriterade mannen. Kul kul, jag kan inte läsa alla franska lappar som sitter överallt, så jag har helt enkelt låtit bli. Paniken sköljde över mig och jag ringde Pierre. Han är en ängel och sa att det alltid finns rum för mig i hans soffa. Packade mitt pick och pack och for hem till honom.
Ägnade kvällen åt att hitta en svensk restaurang tillsammans med min klass, men såklart var den stängd när vi kom dit, jag som så gärna hade velat vet vad som är riktig svensk mat. Men tji fick jag. Hittade en mysig Koreansk istället, och spenderade några timmar där. Mycket god mat och öl.
I trosdags var det Pierres födelsedag, och det var ordentligt med folk och fä i hans lilla lägenhet. Egle hade bakat en tårta som hon kom instörtandes med mitt i allt, skrikandes, för hon brände sig på tomteblossen. Tårtan skulle föreställa pierre, men Nikkis chef hade ätit upp en stor bit an ansiktet utan att veta vad det var för tårta, så det vart mest ett stort leende. Men det kan väl räknas som Pierre det med.
Allt eftersom kvällen förflöt belv det mer och mer folk. Vi sjöng på alla de språk vi kunde (http://www.youtube.com/watch?v=8wq1SD7kakk) men så somnade födelsesdagsbarnet (hm, nåja, barn vette fan)! På sackosäcken, mitt i allt lade han sig ner och somnade. Klockan var väl kanske två eller nå. Instörtandes kommer då Nikki, skrikandes att hon har hittat ett kylskåp, och folk skyndar för att hjälpa henne att bära. Dom placerar kylskåpet i hallen, perfekt placerat för att en yrvaken och borttappad Pierre ska gå rakt in i det med huvudet först.
Såklart måste han då lägga sig igen, och så har han somnat om mitt på golvet. När sedan de två största killarna ska lämna festen vid fyra bestämmer dom sig för att bära upp honom till loftet där sängarna är. När dom väl kånkat och krånglat honom ända upp för den läskiga vindsstegen vaknar han och klättrar ner igen för att säga hej då. Däckar såklart igen på soffan där jag sover och jag tar den väldigt minimala sackosäcken till säng för natten.
Partyt fortsätter till typ 5, då börjar folk somna bort. Vid 6 har alla försvunnit från min och Bernaldos sängplatser och vi får äntligen sova.
Kl 8 nästa morgon börjar de som somnade först vakna, för nu ska folk till jobbet och skola och annat. Själv sover jag såklart i perfekt trampavstånd mellan toan, loftet och köket. Bara att vakna upp. Wohoo!
Tillslut är det bara jag, Bernaldo och Armando kvar i lägenheten, slitna som bara den, när Bernaldo (som förövrigt är Mexikansk yogainstruktör och massageterapeft) kommer med den brillianta idéen att det är dax för yogakurs.
Haha, jag lär ha sett ut som jag sett ett monster, men det var faktiskt riktigt kul. Fick massage också, så jag ska inte klaga.
Sen var det bara att fara till skolan och ha lektion, vilket gick ovanligtvis väldigt bra. Tror jag ska börja med yoga varje morgon.
I övrigt har denna vecka varit ganska lugn. Glott på film med Fly, bott hos Pierre och lärt mig jonglera av Egle samt varit på Couchsurfing möte. Katharina är i london över helgen, men nästa vecka blir det full fart, då alla hennes väner från Tyskland ska hälsa på. Vi har lovat dom Mixclub och Eiffeltornet. I övrigt ska jag nog söka jobb och så. Skickade in mitt CV till några pubar igår, men det är nog bättre att tala med folk personligen.
À bientot!
Här i Paris är livet ett Party, iaf om man ska fråga Fransmännen och alla studenter, och jag kan väl inte annat än instämma. Men när folk ska ha med en ut på salsaclub på en söndag så börjar det nästan gå till överdrift. Har feber så jag valde att stanna hemma, trots att det hade varit kul att träffa Bernaldo en sista gång innan han far imorgon. Men men, man kan inte få allt.
I tisdags morse vart jag utslängd från mitt rum, kom en man och knackade på klockan 13 och frågade vad jag gjorde där. Svarade på min knaggliga franska att jag minnsan bor här och han svarade att det visste han väl, men jag fick inte vara här denna vecka. Alla andra har skollov, och dom skulle bygga och fixa om. "Vi stänger av vatten och el om en timma, så du får skynda dig". Men vars ska jag ta vägen frågade jag, varför har inte jag fått veta detta? "Det sitter lappar överallt, det är bara att läsa så hade du vetat", svarade den nu ganska irriterade mannen. Kul kul, jag kan inte läsa alla franska lappar som sitter överallt, så jag har helt enkelt låtit bli. Paniken sköljde över mig och jag ringde Pierre. Han är en ängel och sa att det alltid finns rum för mig i hans soffa. Packade mitt pick och pack och for hem till honom.
Ägnade kvällen åt att hitta en svensk restaurang tillsammans med min klass, men såklart var den stängd när vi kom dit, jag som så gärna hade velat vet vad som är riktig svensk mat. Men tji fick jag. Hittade en mysig Koreansk istället, och spenderade några timmar där. Mycket god mat och öl.
I trosdags var det Pierres födelsedag, och det var ordentligt med folk och fä i hans lilla lägenhet. Egle hade bakat en tårta som hon kom instörtandes med mitt i allt, skrikandes, för hon brände sig på tomteblossen. Tårtan skulle föreställa pierre, men Nikkis chef hade ätit upp en stor bit an ansiktet utan att veta vad det var för tårta, så det vart mest ett stort leende. Men det kan väl räknas som Pierre det med.
Allt eftersom kvällen förflöt belv det mer och mer folk. Vi sjöng på alla de språk vi kunde (http://www.youtube.com/watch?v=8wq1SD7kakk) men så somnade födelsesdagsbarnet (hm, nåja, barn vette fan)! På sackosäcken, mitt i allt lade han sig ner och somnade. Klockan var väl kanske två eller nå. Instörtandes kommer då Nikki, skrikandes att hon har hittat ett kylskåp, och folk skyndar för att hjälpa henne att bära. Dom placerar kylskåpet i hallen, perfekt placerat för att en yrvaken och borttappad Pierre ska gå rakt in i det med huvudet först.
Såklart måste han då lägga sig igen, och så har han somnat om mitt på golvet. När sedan de två största killarna ska lämna festen vid fyra bestämmer dom sig för att bära upp honom till loftet där sängarna är. När dom väl kånkat och krånglat honom ända upp för den läskiga vindsstegen vaknar han och klättrar ner igen för att säga hej då. Däckar såklart igen på soffan där jag sover och jag tar den väldigt minimala sackosäcken till säng för natten.
Partyt fortsätter till typ 5, då börjar folk somna bort. Vid 6 har alla försvunnit från min och Bernaldos sängplatser och vi får äntligen sova.
Kl 8 nästa morgon börjar de som somnade först vakna, för nu ska folk till jobbet och skola och annat. Själv sover jag såklart i perfekt trampavstånd mellan toan, loftet och köket. Bara att vakna upp. Wohoo!
Tillslut är det bara jag, Bernaldo och Armando kvar i lägenheten, slitna som bara den, när Bernaldo (som förövrigt är Mexikansk yogainstruktör och massageterapeft) kommer med den brillianta idéen att det är dax för yogakurs.
Haha, jag lär ha sett ut som jag sett ett monster, men det var faktiskt riktigt kul. Fick massage också, så jag ska inte klaga.
Sen var det bara att fara till skolan och ha lektion, vilket gick ovanligtvis väldigt bra. Tror jag ska börja med yoga varje morgon.
I övrigt har denna vecka varit ganska lugn. Glott på film med Fly, bott hos Pierre och lärt mig jonglera av Egle samt varit på Couchsurfing möte. Katharina är i london över helgen, men nästa vecka blir det full fart, då alla hennes väner från Tyskland ska hälsa på. Vi har lovat dom Mixclub och Eiffeltornet. I övrigt ska jag nog söka jobb och så. Skickade in mitt CV till några pubar igår, men det är nog bättre att tala med folk personligen.
À bientot!
onsdag 11 februari 2009
Mixclub förra veckan var en katastrof! Det var som att vandra i en djungel med mängder av apor klängandes på en. Typ. Djungeln var då alla människor, podium och stolpar, aprna var ganska så passande killar (same shit, differente name). Var där med Kathe bara, men vi hade ändå ganska kul, vart lite för länge med slemmorna bara. For hem vid sex på morgonen, första metron för dagen. Började räkna killar som raggade efter halva kvällen typ, var uppe i typ 25 på oss var när vi gav upp. Knasigt.
Fredag hängde vi med Fly och någon som kallades för Marilyn men hette typ Chris eller nå sånt. Var trevligt, satt mest och surrade och åt middag. Tapas for the win!
Lördag förmiddag spenderade jag på en utställning vid namn "6 billions others". Var dit med Tobbe och Ebba, och utställningen var superb! Var intervjuver som dom spelat in med miljarders människor från hela världen, om olika teman. Typ Kärlek, Familj, Hat, Rädsla, Krig, Förlåtelse, Glädje, Sorg osv. Alla dom intevjuvade berätta kort vad just dom tänkte när dom hörde ordet. Det handlade bla. om typ förlåtelselagen dom har i Rawanda efter kriget, och om familjer med hedersmord. Även om glädje för stunden och kärlek till de viktiga. Man blev alldeles skakad efter det. Var en stor rund skärm i mitten som man kunde gå in i , och där inne var det en massa ansikten som talade, log eller så. Mitt i allt började ett av dem skratta, och tillslut skrattade alla ansikten på skärmen. Alla som var där inne kunde inte hålla sig, och alla började skratta tillsammans. Det var ett ganska härftigt ögonblick. Alla så gemensama under ett ögonblick, oavsett nationalitet, ålder, kön, allt. Häftigt!
På kvällen dök Kathes kompis från Tyskland äntligen upp, och vi hade lovat honom att visa honom Paris by night. Men både jag och K var så trötta att vi nästan somnade redan på första baren vid elvatiden, att han gav upp och sa att vi skulle gå hem och sova istället. Tacka för det, för han var inte allt för rolig. Pratade bara tyska, och det är jag ju så bra på. Not.
Söndagen ägnade jag åt att leta ett öppet supermarche, men det visade sig omöjligt även denna söndag (jag lär mig aldrig). Hittade tillslut en liten närbutik som sålde ägg och paprika och fanta, så där hade jag och Kathe kvällens storslagna middag. Omelette med ost och tomat och parika. Riktigt mumsigt, med chokladcheescake till desser. Såg på "last weekend" och pluggade lite smått. Härligt avslut på den veckan.
Igår till idag har jag varit hemma hos Pierre och spelat Wii med Egla halva natten. Vi var rent värdelösa, men kul var det. Turades typ om att komma sist.
Nu ska jag röra mig mot skolan.
See ya!
Fredag hängde vi med Fly och någon som kallades för Marilyn men hette typ Chris eller nå sånt. Var trevligt, satt mest och surrade och åt middag. Tapas for the win!
Lördag förmiddag spenderade jag på en utställning vid namn "6 billions others". Var dit med Tobbe och Ebba, och utställningen var superb! Var intervjuver som dom spelat in med miljarders människor från hela världen, om olika teman. Typ Kärlek, Familj, Hat, Rädsla, Krig, Förlåtelse, Glädje, Sorg osv. Alla dom intevjuvade berätta kort vad just dom tänkte när dom hörde ordet. Det handlade bla. om typ förlåtelselagen dom har i Rawanda efter kriget, och om familjer med hedersmord. Även om glädje för stunden och kärlek till de viktiga. Man blev alldeles skakad efter det. Var en stor rund skärm i mitten som man kunde gå in i , och där inne var det en massa ansikten som talade, log eller så. Mitt i allt började ett av dem skratta, och tillslut skrattade alla ansikten på skärmen. Alla som var där inne kunde inte hålla sig, och alla började skratta tillsammans. Det var ett ganska härftigt ögonblick. Alla så gemensama under ett ögonblick, oavsett nationalitet, ålder, kön, allt. Häftigt!
På kvällen dök Kathes kompis från Tyskland äntligen upp, och vi hade lovat honom att visa honom Paris by night. Men både jag och K var så trötta att vi nästan somnade redan på första baren vid elvatiden, att han gav upp och sa att vi skulle gå hem och sova istället. Tacka för det, för han var inte allt för rolig. Pratade bara tyska, och det är jag ju så bra på. Not.
Söndagen ägnade jag åt att leta ett öppet supermarche, men det visade sig omöjligt även denna söndag (jag lär mig aldrig). Hittade tillslut en liten närbutik som sålde ägg och paprika och fanta, så där hade jag och Kathe kvällens storslagna middag. Omelette med ost och tomat och parika. Riktigt mumsigt, med chokladcheescake till desser. Såg på "last weekend" och pluggade lite smått. Härligt avslut på den veckan.
Igår till idag har jag varit hemma hos Pierre och spelat Wii med Egla halva natten. Vi var rent värdelösa, men kul var det. Turades typ om att komma sist.
Nu ska jag röra mig mot skolan.
See ya!
torsdag 5 februari 2009
Fancy bars and Louvre
Idag klev jag upp tidigt! Huvvaligen! 8 på morgonen! Jag vet, för alla låter det normalt, men för en som är van att sova till lunch och börja skolan vid 16 är det riktigt tidigt. Orsaken var hur som helst att jag skulle möta Katharina och gå på Louvre, tyckte vi behövde gott om tid så vi bestämde tidigt. När vi väl träffades var båda fortfarande nästan sovande, så frukost på Starbucks med en stooooor kopp kaffe vart lösningen. Några påtårar senare vandrar vi in på Louvre med alla andra kaotiska turister. Vi vandrar och vi vandrar och allt är underbart vackert men... Det tar aldrig slut! Efter tre timmar hade vi kunnit halvägs, och gav upp. Vi får helt enket komma tillbaka. Ögonen är fulla med bilder och huvudet fullt av idéer. Fötterna värker. Vandrar planlöst runt och tittar på folk hitan och ditan tills fötterna tar kål på oss och vi bestämmer för att bege oss mot skolan.
Möter killen som jag skulle mött upp med igår, men som jag för mitt liv inte kunde hitta (eller kanske inte förstod vars jag skulle hitta då han bara pratar franska och portogisiska). Han var inte överraskad av någon konstig anledning, så det var ingen större fara. Tack och lov slapp jag tala mer med honom, för det är bara hemskt när ingen av oss förstår vad den andre säger. Men som han sa; Me gustas le differanses, por la nationalitetes. (jag gillar olikheterna med olika nationaliteter) Så kan man också se det.
Hade lektion vilket idag var riktigt kul, för ingen verkade fatta något, och alla prövade Tobias turkiskpeppar godisar och satt och grimagerade resten av lektionen. japanerna höll på att spy, de var det vidrigaste dom någonsin ätit, och brasilianarna såg ut som dom skulle dö.
Jag och Tobias och Nils hade riktigt kul.
Har fått nästan en helt ny klass nu, sen David och Akkiko for. Inez är försvunnen, ingen vet om hon har bytt klass eller slutat. Det är bara jag, Tobias, Katja och Siuhei kvar av den ursprungliga klassen, annars har vi tre nya brasilianare som jag inte riktigt står ut med (två tjejer och en kille om är väldigt överklass), två nya japaner som är väldigt gulliga, men som knappt talar franska eller engelska, och en ny svensk som åkt buss hela vägen hit. Yey!
Ikväll har jag varit på någonting som skulle vara en rockkonsert eller nå, men mer var en kille med mycket tattueringar som visade upp sig och skojade en massa på franska. Trots det hade jag riktigt kul. Hängde med Fly och hans kompis som jag inte minns namnet på, och även en finsk kille som var väldigt odd, men trevlig.
Nu tänkte jag sova, imorgon kommer någon av Katharinas kompisar från tyskland, så vi har lovat att dra med honom på mixclub, och även denna underliga portogis ska med, plus några tjejer från mitt internat. Kan bli ett udda gäng, men varför inte?
Bonne nuit!
Möter killen som jag skulle mött upp med igår, men som jag för mitt liv inte kunde hitta (eller kanske inte förstod vars jag skulle hitta då han bara pratar franska och portogisiska). Han var inte överraskad av någon konstig anledning, så det var ingen större fara. Tack och lov slapp jag tala mer med honom, för det är bara hemskt när ingen av oss förstår vad den andre säger. Men som han sa; Me gustas le differanses, por la nationalitetes. (jag gillar olikheterna med olika nationaliteter) Så kan man också se det.
Hade lektion vilket idag var riktigt kul, för ingen verkade fatta något, och alla prövade Tobias turkiskpeppar godisar och satt och grimagerade resten av lektionen. japanerna höll på att spy, de var det vidrigaste dom någonsin ätit, och brasilianarna såg ut som dom skulle dö.
Jag och Tobias och Nils hade riktigt kul.
Har fått nästan en helt ny klass nu, sen David och Akkiko for. Inez är försvunnen, ingen vet om hon har bytt klass eller slutat. Det är bara jag, Tobias, Katja och Siuhei kvar av den ursprungliga klassen, annars har vi tre nya brasilianare som jag inte riktigt står ut med (två tjejer och en kille om är väldigt överklass), två nya japaner som är väldigt gulliga, men som knappt talar franska eller engelska, och en ny svensk som åkt buss hela vägen hit. Yey!
Ikväll har jag varit på någonting som skulle vara en rockkonsert eller nå, men mer var en kille med mycket tattueringar som visade upp sig och skojade en massa på franska. Trots det hade jag riktigt kul. Hängde med Fly och hans kompis som jag inte minns namnet på, och även en finsk kille som var väldigt odd, men trevlig.
Nu tänkte jag sova, imorgon kommer någon av Katharinas kompisar från tyskland, så vi har lovat att dra med honom på mixclub, och även denna underliga portogis ska med, plus några tjejer från mitt internat. Kan bli ett udda gäng, men varför inte?
Bonne nuit!
måndag 2 februari 2009
Snöstorm
Folk är helt vilda här i Paris just nu, det har snöat! Lärarna på skolan där mitt internat ligger går runt och mumlar för sig själva om snöstorm och trafikstockningar, medans ungarna på skolgården nästan gråter av lycka. Väckters denna härliga morgon av att skolbarnen hoppar i snöslasket skrikandes, och sen dess har det fortsatt. Tror jag ska köpa isolering till fönstret, eller hänga upp en sådan där ljudisolerande film. Men kul har dom iaf, barnen.
Var och fikade med kusin vitamin igår, vilket var trevligt. Sedan tllbringade jag hela kvällen med att hitta ett supermarket som skulle vara öppet till åtta, men tji fick jag, for runt hela stan, men inget var öppet. Blev torra smörgåsar och juice till middag framför dumburken med Jalla Jalla.
Nu har jag iaf vart och handlat, och ikväll ska jag möta nå kaotiska Cs (couchsurfing.com) medlemmar på någon krog. Måndagar rocks!
Nu ska jag till skolan och se hur det gick för Tobias och gänget på deras metrogame i lördags, som jag missade för jag var allmänt borttappad och hemlös.
Au revoir!
Var och fikade med kusin vitamin igår, vilket var trevligt. Sedan tllbringade jag hela kvällen med att hitta ett supermarket som skulle vara öppet till åtta, men tji fick jag, for runt hela stan, men inget var öppet. Blev torra smörgåsar och juice till middag framför dumburken med Jalla Jalla.
Nu har jag iaf vart och handlat, och ikväll ska jag möta nå kaotiska Cs (couchsurfing.com) medlemmar på någon krog. Måndagar rocks!
Nu ska jag till skolan och se hur det gick för Tobias och gänget på deras metrogame i lördags, som jag missade för jag var allmänt borttappad och hemlös.
Au revoir!
söndag 1 februari 2009
Nyinflyttad och kaotisk
Nu har jag flyttat in i mitt nya rum på tjejinternatet "institut monsieur". Vilket kaos!
Var helt säker på att jag hade mitt rum på det gamla stället till söndag, men nepp, inte det.
Halv tio på lördag morgon väcker dom mig och frågar varför jag är kvar.
Svarar på knagglig, morgontrött franska att jag flyttar imorgon, men dom säger att jag ska vara ute på en halvtimma.
Upp och hoppa, bakis och jävlig, packa ner allt på en kvart och kutar till utcheckningen. Kul kul.
Låste in mina saker på Gare de l'est (tågstationen) och börjar min planlösa vandring.
Tur bara att det var lördag jag skulle flytta in här.
Första dagen var helt fantastisk. Från att ha bott på ett ställe där folk inte ens ser en, och inte ens skulle dröma om att tala med en, till detta ställe. Träffade Sabine (?) och Isabel igår, och dom var jätte gulliga, isabel talar bara franska, men jag förstår henne faktist, Sabine kan lite engelska. Tydligen ska det bo någon svensk tjej här, men henne har jag inte sett till.
Mitt rum är ganska litet, men har två våningar, en där min säng, garderob och dusch finns, och ett loft där jag just nu sitter, med hyllor och skrivbord. Även dator följde med till rummet, man jag föredrar att använda min egna, med svenskt tangentbord.
Fönstret är stort och extremt franskt, jag har utsikt över en liten park och en skolgård. Allt är än så länge jätte bra.
Nu har David och Ekatherine åkt hem, sorgligt, men så går det.
Var ut med dom i torsdags på mixclub, men det var kaos, ovanligt nog.
Jag träffade en marocan vid namn Samir som jag dansade salsa/tango någonting hela natten med. Dom andra försann oc jag kunde inte hitta dem. Antog att dom farit hem, tyckte det var dumt att dom inget sagt. Dansade en sväng på ett podium med en tjej jag träffade, men en annan brud vart sur, vet inte varför, och puttade ner mig från podiet. Över mig föll en stor kille och jag blev mos.
Stukade foten och med hjälp av Samir skuttade jag bort på ett ben till några soffor. Roligt värre med stukad fot och högklackat.
Får i samma ögonblick ett sms från Kathe där det står att David har blivit utkastad,och att de ändå tänker stanna tills första meton går.
Jag skuttar ut på mitt enda hela ben och letar efter David, men han är inte där, så jag tar en taxi hem. Tydlige så hade han bara gått en kort prommenad, så när Kathe och Ekatie kommer ut ett antal timmar senare sitter han fortfarande där, sur som ett citron och skriker att dom minnsan är de sämsta vänner man kan tänka sig. Han hade inte haft en tanke på att ta sig hem själv, och tjejorna vart hyffsat sura.
Men men, hem kom dom, men första metron (typ 05.00).
Själv sov jag gott.
Gick ut på den creepy baren, som David så fint döpt om "la Fanafon" till, på fredagen. Sista svägen med gänget typ.
Bartendern anser att vi är stammisar nu, så han bjuder på än det ena och än det andra. han säger att han älskar svenskar, och han vill att vi ska komma dit jämt.
Han är riktigt kul, men talar förskräcklig fransk/engelska. For hem vid tolv och allt var lungt, tills städerskorna väckte mig tidigt igår morse. Men jag får som vanligt skylla mig själv.
Måste bara lägga in att jag verkligen älskar min lärare. Han är en mycket liten man, men extremt starka glasögon som förstorar hans ögon till tredubbel storlek. han pratar svår franska, men han förklarar hela tiden med enklare ord. Alltid detta, "par example".
Älskar det. Han talar flytande engelska, tyska, ryska, polska och italienska. Jag ska garanterat bli som han när jag blir äldre, fast utan glasögonen och kvinnlig naturligtvis.
Sakta med säkert går lektionerna frammåt, och jag kan nu gå in på restauranger och caféer och beställa exakt vad jag vill ha. Kan även tala med mina nya vänner här på internatet, vilket jag ser som ett magnifikt steg frammåt.
Men men, idag ska jag träffa kusin vitamin David, och fika i Montematre. Sen vet jag inte, laga middag och se på Jalla Jalla, som jag hittade i en fransk filmbutik igår. Kul kul, dubbad till franska eller i orginalspråk. Hahaha!
Bon week-end, au revoir!
Var helt säker på att jag hade mitt rum på det gamla stället till söndag, men nepp, inte det.
Halv tio på lördag morgon väcker dom mig och frågar varför jag är kvar.
Svarar på knagglig, morgontrött franska att jag flyttar imorgon, men dom säger att jag ska vara ute på en halvtimma.
Upp och hoppa, bakis och jävlig, packa ner allt på en kvart och kutar till utcheckningen. Kul kul.
Låste in mina saker på Gare de l'est (tågstationen) och börjar min planlösa vandring.
Tur bara att det var lördag jag skulle flytta in här.
Första dagen var helt fantastisk. Från att ha bott på ett ställe där folk inte ens ser en, och inte ens skulle dröma om att tala med en, till detta ställe. Träffade Sabine (?) och Isabel igår, och dom var jätte gulliga, isabel talar bara franska, men jag förstår henne faktist, Sabine kan lite engelska. Tydligen ska det bo någon svensk tjej här, men henne har jag inte sett till.
Mitt rum är ganska litet, men har två våningar, en där min säng, garderob och dusch finns, och ett loft där jag just nu sitter, med hyllor och skrivbord. Även dator följde med till rummet, man jag föredrar att använda min egna, med svenskt tangentbord.
Fönstret är stort och extremt franskt, jag har utsikt över en liten park och en skolgård. Allt är än så länge jätte bra.
Nu har David och Ekatherine åkt hem, sorgligt, men så går det.
Var ut med dom i torsdags på mixclub, men det var kaos, ovanligt nog.
Jag träffade en marocan vid namn Samir som jag dansade salsa/tango någonting hela natten med. Dom andra försann oc jag kunde inte hitta dem. Antog att dom farit hem, tyckte det var dumt att dom inget sagt. Dansade en sväng på ett podium med en tjej jag träffade, men en annan brud vart sur, vet inte varför, och puttade ner mig från podiet. Över mig föll en stor kille och jag blev mos.
Stukade foten och med hjälp av Samir skuttade jag bort på ett ben till några soffor. Roligt värre med stukad fot och högklackat.
Får i samma ögonblick ett sms från Kathe där det står att David har blivit utkastad,och att de ändå tänker stanna tills första meton går.
Jag skuttar ut på mitt enda hela ben och letar efter David, men han är inte där, så jag tar en taxi hem. Tydlige så hade han bara gått en kort prommenad, så när Kathe och Ekatie kommer ut ett antal timmar senare sitter han fortfarande där, sur som ett citron och skriker att dom minnsan är de sämsta vänner man kan tänka sig. Han hade inte haft en tanke på att ta sig hem själv, och tjejorna vart hyffsat sura.
Men men, hem kom dom, men första metron (typ 05.00).
Själv sov jag gott.
Gick ut på den creepy baren, som David så fint döpt om "la Fanafon" till, på fredagen. Sista svägen med gänget typ.
Bartendern anser att vi är stammisar nu, så han bjuder på än det ena och än det andra. han säger att han älskar svenskar, och han vill att vi ska komma dit jämt.
Han är riktigt kul, men talar förskräcklig fransk/engelska. For hem vid tolv och allt var lungt, tills städerskorna väckte mig tidigt igår morse. Men jag får som vanligt skylla mig själv.
Måste bara lägga in att jag verkligen älskar min lärare. Han är en mycket liten man, men extremt starka glasögon som förstorar hans ögon till tredubbel storlek. han pratar svår franska, men han förklarar hela tiden med enklare ord. Alltid detta, "par example".
Älskar det. Han talar flytande engelska, tyska, ryska, polska och italienska. Jag ska garanterat bli som han när jag blir äldre, fast utan glasögonen och kvinnlig naturligtvis.
Sakta med säkert går lektionerna frammåt, och jag kan nu gå in på restauranger och caféer och beställa exakt vad jag vill ha. Kan även tala med mina nya vänner här på internatet, vilket jag ser som ett magnifikt steg frammåt.
Men men, idag ska jag träffa kusin vitamin David, och fika i Montematre. Sen vet jag inte, laga middag och se på Jalla Jalla, som jag hittade i en fransk filmbutik igår. Kul kul, dubbad till franska eller i orginalspråk. Hahaha!
Bon week-end, au revoir!
söndag 25 januari 2009
25 januari
Livet här är kul, men inte riktigt vad man tänker sig ett exemplariskt franskt liv. Inte riktigt Amelie från Montemarte direkt.
Hände runt på en bar identisk med Heros igår, vilket var både skrämmande och kul på samma gång. Tror att min kära vän David håller på att kära ned sig i Ekatherine, vilket är kul, då dom knappt förstår varandra alls. Skulle egentligen ha träffat alla dem och gå till en gravplats igår, men det slutade med att jag och David vart så vilse att vi knappt hittade varandra. Sen gick vi och åt på McDonalds, vilket var äckligt as hell. Träffade dom andra sen och med kartan i högsta hugg, och med Kathie som guide hittade vi Bastilles billigaste och mest läskiga bar.
Spenderade även torsdagen på nattklubb för studenter, tillsammans med några amerikanskor. Klubben var kul, man hade klistermärken på sig som sa vilka språk man talade. David vart extremt full, och vi for hem redan vid halv två.
Idag var vi i Notre Dame och lyssnade på någon konstig form av konsert med en orgel, sen var vi på bio. Såg "Yes Man". Den var riktigt kul, och det var en av de få filmer som dom inte hade dubbat, utan bara stoppat fransk text på. Bio här kostar typ 6 euro, medans popcoarnen kostar typ 10 euro. Det är ganska sjukt. En latte kostar lite mer än 4 euro.
Jag börjar bli fattig.
Var på upptäcksfärd i Les Catacombes, (katacomberna under Paris) för någon dag sedan. När man gick därifrån kollade dom väskorna för att se så man inte snodde med sig nå skallar eller ben. Tro det eller ej, men folk hade faktiskt väskorna fulla med ben, det är helt sjukt.
Nu ska jag smita från detta läskiga ställe i foajen, för det är någon riktigt jobbig kille som hela tiden försöker prata med mig på franska. Tur att han inte kan läsa svenska just nu.
Sov så gott. Bon Nuit!
Hände runt på en bar identisk med Heros igår, vilket var både skrämmande och kul på samma gång. Tror att min kära vän David håller på att kära ned sig i Ekatherine, vilket är kul, då dom knappt förstår varandra alls. Skulle egentligen ha träffat alla dem och gå till en gravplats igår, men det slutade med att jag och David vart så vilse att vi knappt hittade varandra. Sen gick vi och åt på McDonalds, vilket var äckligt as hell. Träffade dom andra sen och med kartan i högsta hugg, och med Kathie som guide hittade vi Bastilles billigaste och mest läskiga bar.
Spenderade även torsdagen på nattklubb för studenter, tillsammans med några amerikanskor. Klubben var kul, man hade klistermärken på sig som sa vilka språk man talade. David vart extremt full, och vi for hem redan vid halv två.
Idag var vi i Notre Dame och lyssnade på någon konstig form av konsert med en orgel, sen var vi på bio. Såg "Yes Man". Den var riktigt kul, och det var en av de få filmer som dom inte hade dubbat, utan bara stoppat fransk text på. Bio här kostar typ 6 euro, medans popcoarnen kostar typ 10 euro. Det är ganska sjukt. En latte kostar lite mer än 4 euro.
Jag börjar bli fattig.
Var på upptäcksfärd i Les Catacombes, (katacomberna under Paris) för någon dag sedan. När man gick därifrån kollade dom väskorna för att se så man inte snodde med sig nå skallar eller ben. Tro det eller ej, men folk hade faktiskt väskorna fulla med ben, det är helt sjukt.
Nu ska jag smita från detta läskiga ställe i foajen, för det är någon riktigt jobbig kille som hela tiden försöker prata med mig på franska. Tur att han inte kan läsa svenska just nu.
Sov så gott. Bon Nuit!
tisdag 20 januari 2009
Andra dagen
Idag ver en så mycket bättre dag än igår. Tack och lov.Provet gick åt helvete, mne det var ju som hela meningen, så jag fick hanma i den lättaste klassen.Mötte två tjejer på skrivningen, Katharina och Ekaterina. (Kati och Kame) Kati är tysk och Kame ryss.Båda pratar hyffsat bra franska, medans jag är värdelös, men dom hjälper mig massor. (pratar engelska med mig)I min nya klass är det en svensk; Tobias, en amerikan; Katia, en tysk/grek; David och två japaner som jag inte kan namnet på, tror tjejen heter Akiko, men jag är inte säker. Killen minns jag inte alls namnet på.Skolan är varje måndag till fredag, 16.20 till 19.30. Läraren vet jag inte heller vad han heter, men han verkar kul.Allt sker på franska, mne det var inte lika hemskt som jag trodde.Bara det att min klass har redan hållit på en vecka, medns jag står på noll, men jag tror jag klarar mig iaf.Har sprungit runt på stan med Kati och Kame idag, har varit kul, nu vet jag massor om tyskland och ryssland. Kan vi ju säga iaf.På torsdag ska vi ut, tror jag. Men vi får se.Måste börja leta en lägenhet nu, men det är svårt. förhoppningsvis finns det någon som vill dela med mig,men det är inte alls lika enkelt som dom sa när jag sökte.Annars vet jag inte så mykcet, boken jag fick av mamma är väldigt bra (tillsammans är man mindre ensam)Tänkte ge mig ut och leta supermarket snart, huvva, börjar ju skriva på engelska där ett tag.Nu ska jag lugna ner mig.
Á bientôt!
Á bientôt!
Första dagen i Paris
Nu är jag framme i Paris, och totalt lost.
Hittar inget och vet knappt ens vart jag befinner mig. Men på något konstigt sätt tycker jag det är riktigt kul. Är som äventyr, fast visst längtar jag hem.
Känns som att jag har givit mig ut på oerhört djupt vatten, utan att ens vara säker på att jag kan simma.Om jag funderar över det känns det som en helt idiotisk grej att jag gjorde det,men om jag inte funderar så mycket, utan bara tar imorgon som den kommer tror jag detta kan bli bra.Lite ensamt just nu, och inte riktigt som jag tänkte mig.
Trodde nog mera att studenthemmet skulle vara lite grans-aktigt nästan, men mne.Här är mera som att bo på ett hotell. Har inte sett en enda i min ålder, och alla pratar franska. (himla förvånande va?)
Men man tycker ju som ändå att hon som hämtade mig på flygplatsen kunde ha pratat engelska. Men tji fick jag, här sker allt på franska.När dom tog mig avsides på flygplatsen för att söka igenom min väska var det lite intressant. Alla andra passagerare fick passera, mne jag såg väl oerhört misstänkt ut, för alt skulle sökas igenom.Nu sitter jag iaf på ett typ vandrarhem/internat/jagvetintevad och skriver.
Var ut en sväng och letade rätt på metro-stationen så jag inte skulle vara försen till skolan iaf.
Massa människor ute, och alla ska prata FRANSKA.
Måste nog lära mig snabbt helt enkelt. Hoppas jag hittar någon att surra med imorgon, för annars kommer jag börja prata med väggarna.Å andra sidan ska jag träffa Guillaume imorgon en sväng, han lovade att visa mig hur jag ska hitta överallt.Så alltid nå.Hoppas det finns fler människor på detta vandrarhem, för det börjar kännas ite creepy.
Kan ju iaf ta oh berätta lite om mitt rum.Det finns en toa som är mindre än dem på tåget, man får nästan stå i handfatet och duscha.Skrivbord finns också, där sitter jag nu, och så en fylla och en garderob.Sängen är iaf underbar, och rummet är varmt. Datorn har musik och jag har köpt lite na böcker, så jag tror att detta kan bli toppen.
Nu ska jag kika lite i koridoren, och sen sova.God natt.
Hittar inget och vet knappt ens vart jag befinner mig. Men på något konstigt sätt tycker jag det är riktigt kul. Är som äventyr, fast visst längtar jag hem.
Känns som att jag har givit mig ut på oerhört djupt vatten, utan att ens vara säker på att jag kan simma.Om jag funderar över det känns det som en helt idiotisk grej att jag gjorde det,men om jag inte funderar så mycket, utan bara tar imorgon som den kommer tror jag detta kan bli bra.Lite ensamt just nu, och inte riktigt som jag tänkte mig.
Trodde nog mera att studenthemmet skulle vara lite grans-aktigt nästan, men mne.Här är mera som att bo på ett hotell. Har inte sett en enda i min ålder, och alla pratar franska. (himla förvånande va?)
Men man tycker ju som ändå att hon som hämtade mig på flygplatsen kunde ha pratat engelska. Men tji fick jag, här sker allt på franska.När dom tog mig avsides på flygplatsen för att söka igenom min väska var det lite intressant. Alla andra passagerare fick passera, mne jag såg väl oerhört misstänkt ut, för alt skulle sökas igenom.Nu sitter jag iaf på ett typ vandrarhem/internat/jagvetintevad och skriver.
Var ut en sväng och letade rätt på metro-stationen så jag inte skulle vara försen till skolan iaf.
Massa människor ute, och alla ska prata FRANSKA.
Måste nog lära mig snabbt helt enkelt. Hoppas jag hittar någon att surra med imorgon, för annars kommer jag börja prata med väggarna.Å andra sidan ska jag träffa Guillaume imorgon en sväng, han lovade att visa mig hur jag ska hitta överallt.Så alltid nå.Hoppas det finns fler människor på detta vandrarhem, för det börjar kännas ite creepy.
Kan ju iaf ta oh berätta lite om mitt rum.Det finns en toa som är mindre än dem på tåget, man får nästan stå i handfatet och duscha.Skrivbord finns också, där sitter jag nu, och så en fylla och en garderob.Sängen är iaf underbar, och rummet är varmt. Datorn har musik och jag har köpt lite na böcker, så jag tror att detta kan bli toppen.
Nu ska jag kika lite i koridoren, och sen sova.God natt.
torsdag 1 januari 2009
Jag ser demoner i skuggorna, alla som gömmer sig där tack vare dig.
Jag vet inte, men något händer. Är inte säker på vad eller varför, men det känns som att något förändras. Ändrar sig inför mina ögon. Vet inte om det är synen som ändras, eller om det kanske bara är mitt sätt att se på saken, men det känns underligt.
Den natten var jag så rädd, så fruktansvärt vettskrämd, och visste verkligen inte alls vart jag skulle ta vägen eller göra. Men jag tror att det var till sist det som också fick mig att inse att jag hade gjort rätt. Som fick mig att känna som att jag verkligen visste vad jag gjorde.
Ute i kylan, vettskrämd och på samma gång så förbannad, jag har aldrig varit med om den känslan. Jag har varit säker på att det bara har varit ett steg ifrån denna kant, men jag trodde att jag hade lyckats stoppa det från att gå hela vägen. Men uppenbarligen inte. Bara för att man tar tag i saker och försöker rätta till det som är fel behöver det inte betyda att det blir bättre, det kanske bara blir värre och svårare?
Jag ser demoner i skuggorna, alla som gömmer sig där tack vare dig.
Jag hoppas verkligen att det ska hjälpa att komma bort här ifrån. Inte för att fly, jag kommer säkert tillbaka. Men för att få ett ombyte, ett sätt att på nytt känna mig säker och hitta mitt liv.
Allt som sas den där kvällen, alla minnen och tankar som kom upp, det var inte värt det ett dugg. Allt bara slängdes brutalt åt sidan för att ge liv åt något nytt och hemskt. Någon skrämmande individ som jag hoppas att jag slipper möta igen. Allt detta för vad då?
Ingenting?
Så onödigt, sådant slöseri.
All den gråt, energi och raseri hade kunnat användas till så mycket annat. Vad finns det för mening att bara lämna smulorna av någon kvar.
För det ska jag säga, mycket mer än bara smulor är jag just inte. Inte längre.
Den natten var jag så rädd, så fruktansvärt vettskrämd, och visste verkligen inte alls vart jag skulle ta vägen eller göra. Men jag tror att det var till sist det som också fick mig att inse att jag hade gjort rätt. Som fick mig att känna som att jag verkligen visste vad jag gjorde.
Ute i kylan, vettskrämd och på samma gång så förbannad, jag har aldrig varit med om den känslan. Jag har varit säker på att det bara har varit ett steg ifrån denna kant, men jag trodde att jag hade lyckats stoppa det från att gå hela vägen. Men uppenbarligen inte. Bara för att man tar tag i saker och försöker rätta till det som är fel behöver det inte betyda att det blir bättre, det kanske bara blir värre och svårare?
Jag ser demoner i skuggorna, alla som gömmer sig där tack vare dig.
Jag hoppas verkligen att det ska hjälpa att komma bort här ifrån. Inte för att fly, jag kommer säkert tillbaka. Men för att få ett ombyte, ett sätt att på nytt känna mig säker och hitta mitt liv.
Allt som sas den där kvällen, alla minnen och tankar som kom upp, det var inte värt det ett dugg. Allt bara slängdes brutalt åt sidan för att ge liv åt något nytt och hemskt. Någon skrämmande individ som jag hoppas att jag slipper möta igen. Allt detta för vad då?
Ingenting?
Så onödigt, sådant slöseri.
All den gråt, energi och raseri hade kunnat användas till så mycket annat. Vad finns det för mening att bara lämna smulorna av någon kvar.
För det ska jag säga, mycket mer än bara smulor är jag just inte. Inte längre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)