Har feber nu, och mår pyton som bara den. Men så är det när man lever ett hårt studentliv. Haha, det kan det väl vara värt.
Här i Paris är livet ett Party, iaf om man ska fråga Fransmännen och alla studenter, och jag kan väl inte annat än instämma. Men när folk ska ha med en ut på salsaclub på en söndag så börjar det nästan gå till överdrift. Har feber så jag valde att stanna hemma, trots att det hade varit kul att träffa Bernaldo en sista gång innan han far imorgon. Men men, man kan inte få allt.
I tisdags morse vart jag utslängd från mitt rum, kom en man och knackade på klockan 13 och frågade vad jag gjorde där. Svarade på min knaggliga franska att jag minnsan bor här och han svarade att det visste han väl, men jag fick inte vara här denna vecka. Alla andra har skollov, och dom skulle bygga och fixa om. "Vi stänger av vatten och el om en timma, så du får skynda dig". Men vars ska jag ta vägen frågade jag, varför har inte jag fått veta detta? "Det sitter lappar överallt, det är bara att läsa så hade du vetat", svarade den nu ganska irriterade mannen. Kul kul, jag kan inte läsa alla franska lappar som sitter överallt, så jag har helt enkelt låtit bli. Paniken sköljde över mig och jag ringde Pierre. Han är en ängel och sa att det alltid finns rum för mig i hans soffa. Packade mitt pick och pack och for hem till honom.
Ägnade kvällen åt att hitta en svensk restaurang tillsammans med min klass, men såklart var den stängd när vi kom dit, jag som så gärna hade velat vet vad som är riktig svensk mat. Men tji fick jag. Hittade en mysig Koreansk istället, och spenderade några timmar där. Mycket god mat och öl.
I trosdags var det Pierres födelsedag, och det var ordentligt med folk och fä i hans lilla lägenhet. Egle hade bakat en tårta som hon kom instörtandes med mitt i allt, skrikandes, för hon brände sig på tomteblossen. Tårtan skulle föreställa pierre, men Nikkis chef hade ätit upp en stor bit an ansiktet utan att veta vad det var för tårta, så det vart mest ett stort leende. Men det kan väl räknas som Pierre det med.
Allt eftersom kvällen förflöt belv det mer och mer folk. Vi sjöng på alla de språk vi kunde (http://www.youtube.com/watch?v=8wq1SD7kakk) men så somnade födelsesdagsbarnet (hm, nåja, barn vette fan)! På sackosäcken, mitt i allt lade han sig ner och somnade. Klockan var väl kanske två eller nå. Instörtandes kommer då Nikki, skrikandes att hon har hittat ett kylskåp, och folk skyndar för att hjälpa henne att bära. Dom placerar kylskåpet i hallen, perfekt placerat för att en yrvaken och borttappad Pierre ska gå rakt in i det med huvudet först.
Såklart måste han då lägga sig igen, och så har han somnat om mitt på golvet. När sedan de två största killarna ska lämna festen vid fyra bestämmer dom sig för att bära upp honom till loftet där sängarna är. När dom väl kånkat och krånglat honom ända upp för den läskiga vindsstegen vaknar han och klättrar ner igen för att säga hej då. Däckar såklart igen på soffan där jag sover och jag tar den väldigt minimala sackosäcken till säng för natten.
Partyt fortsätter till typ 5, då börjar folk somna bort. Vid 6 har alla försvunnit från min och Bernaldos sängplatser och vi får äntligen sova.
Kl 8 nästa morgon börjar de som somnade först vakna, för nu ska folk till jobbet och skola och annat. Själv sover jag såklart i perfekt trampavstånd mellan toan, loftet och köket. Bara att vakna upp. Wohoo!
Tillslut är det bara jag, Bernaldo och Armando kvar i lägenheten, slitna som bara den, när Bernaldo (som förövrigt är Mexikansk yogainstruktör och massageterapeft) kommer med den brillianta idéen att det är dax för yogakurs.
Haha, jag lär ha sett ut som jag sett ett monster, men det var faktiskt riktigt kul. Fick massage också, så jag ska inte klaga.
Sen var det bara att fara till skolan och ha lektion, vilket gick ovanligtvis väldigt bra. Tror jag ska börja med yoga varje morgon.
I övrigt har denna vecka varit ganska lugn. Glott på film med Fly, bott hos Pierre och lärt mig jonglera av Egle samt varit på Couchsurfing möte. Katharina är i london över helgen, men nästa vecka blir det full fart, då alla hennes väner från Tyskland ska hälsa på. Vi har lovat dom Mixclub och Eiffeltornet. I övrigt ska jag nog söka jobb och så. Skickade in mitt CV till några pubar igår, men det är nog bättre att tala med folk personligen.
À bientot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar