Spenderat nastan en vecka i Laos, tillsammans med Chelsea och Michael tog vi en buss fran Siem Riep i Cambodja till Bangkok eftersom vi kom fram till att i inte kunde passera gransen mellan Cambodja och Laos utan att vanta 4 dagar pa ett visum.
12 timmar senare ar vi iaf i Bangkok och ater lunch med Chelseas pappa, innan taget mot Laos gar. Aker man via Thailand kan man kopa visumet pa plats.
Spenderar ytterligar 12 timmar pa taget, men dar har vi iaf sangar. Roar oss med att sitta i restaurangvagnen och dricka ol och spela Kang (Ett superkul thailandskt kortspel som vi larde oss av Per och Mai pa Sabaii Bay.) Korsar gransen utan vidare strapatser och sa ar vi i Laos. Raggar upp ett antal manniskor att splita pa en taxibuss till Vang Vieng och sa rullar vi.
Hemska vagar och en och annan nacksparr senare ar vi i Vang Vieng, en by uppe i bergen som ar kand for sin kombination av "supa skallen av er och tuba".
Alla som vi nu har traffat, 4 Engelska killar, ett Kanadensiskt par och saklart Chelsea, Michael, Anton och jag har hort talas om sa manga vandrarhem som ska vara hur bra som helst, sa alla ger sig ut pa jakt efter just det vandrarhemmet. Saklart slutar det med att alla av en slump hamnar pa samma stalle iaf, vilket var en trevlig overraskning.
Gar ut pa kvallen for att ata middag och som av en slump hittar vi Rachel, Hannah och Beth fran Manchester, som vi traffade pa Sabaii Bay. Tillsammans med dom, (som redan har varit dar i 4 dagar, och gjort allt dumt man kan gora) hittar vi en bar och festar lange och val... (Mja, till typ midnatt da jag och Anton dackar i sang av ren och skar trotthet).
Nasta morgon ar det bestamt att vi alla ska traffas upp igen klockan halv 12 for frukost och sen tubing. Kommer val ivag vid 1 sisadar.
Tubing ar nar du glider ner langs en fors i ett bildack typ, normalt sett ska det vara en massa paddlande och ganska stromt, men har har dom ett annat konsept.
Varfot inte placera ut fyrtioelva barer langs floden sa att alla super sig redlosa redan tidigt pa morgonen?
Kul ar det iaf, man flyter val en fem minuter sa kastar en av alla barer ut ett rep sa man kan hala sig in. Val i baren koper man billiga buckets med smuts-whiskey och cola, sprutmalar varandra och kastar sig i vattnet langs linbanor. Galen ide, japp, men ganska kul, sarskilt nar man ar vid tredje eller fjarde baren och alla ar pa g.
Vid sex ska man helst vara tillbaka for da blir det morkt, men det tankte inte vi pa, sa nar klockan var halv sex kom nagon pa att vi kanske skulle forsoka ta oss till andra sidan land en bit bort dar man kan ta en taxi hem ifran. Tva minuter senare ar det backsvart och man ser inte en enda sten som man flyter in i. Manga skrubbsar senare ar vi i land och tar oss hem for en dusch och middag pa Banana Bar.
Festen fortsatter, ateminstande for mig, Anton och Michael, hela natten, resten droppar av med killar resp. tjejer de traffat. Riktigt kul kvall, dock var jag fortfarande full nar jag vaknade morgonen efter.
Torsdagen bestammer vi ska bli lite lugnare, da engelskorna har tubat fyra dagar i strack. En dag vid Blue Lagoon later utmarkt och ar ocksa det. Blatt vatten, lianer att kasta sig i vattnet med och massa gras att ligga och sola och spela kort pa.
Maten var forfarlig, men man kan val inte fa allt.
Fredagen ar det Tubing igen, men jag fortsatter bara till tredje baren, medans Anton och de andra ar dar hela vagen. Mar inte sa bra, sa gar hem och lagger mig.
Vaknar dagen efter med hog feber och hostar blod, inte direkt den basta dagen i mitt liv.
Chelsea och Michael bestammer att de skall fara till Vangtienne men da jag inte kanner mig frisk nog for tre timmars hemsk bussfard sa avvaktar jag och Anton en dag. Bestammer istallet att vi ska traffa dom dar dagen efter.
Nar vi kommer till Vangtienne har dom tyvarr redan farit till Han Noi, sa det blev ett daligt hej da av det...
Jag och Anton Stannar tva dagar i Vangtianne, lagom sa jag ska hinna bli friskare och Anton sjukare.
Igarkvall tog vi iaf bussen fran Laos till Chiang Mai, dar vi ar nu.
Anton ligger dackad i varat rum, medans jag ar ute och kollar pa stan. Tack och lov har han inge feber annu, och jag hoppas den uteblir.
Sadar, det var ett langt och utforligt inlagg. Tva veckor tills vi far hem, sa vi syns da!
Kramar
torsdag 18 november 2010
söndag 7 november 2010
Cambodja
Nu ar vi i Cambodja, Siem Reap. Har ar det ankligen soligt och varmt. Resan hit var ett helvete, men det var det nog vart.
Senast jag skrev satt vi fast pa Koh Phangan, och monsunen slog till. Vi tankte att vi skulle fara till Phuket, men det regnar dar med och vi var ganska less pa det. Slog folje med tva amerikaner och tre engelskor for att flyga till Bangkok istallet, forst var det taxi fran varat fina hotell Sabaii Bay till hamnen, och sen en 4 timmars batresa till Surath Thani och darifran vidare med buss till flygplatsen i typ 2 timmar. 6 timmars vantan pa flyget och sen en timmas flyg till Bangkok. Engelskorna reste darifran vidare mot Laos, medans jag, Anton, Chelsea och Michael spenderade en natt i Bangkok innan vi kl 7 pa morgonen tog en 6 timmars bussresa mot Cambodijanska gransen.
Vi blev iofs varnade att alla skulle forsoka lura oss pa pengar och sant, men trodde aldrig att det skulle vara sa illa och sa smooth av dom. Det var forst nar dom skulle ta varat pass som vi borjade reagera, och Chelsea blev jatte upprord och borjade skrika och ringde till dom vi bokat resan med. Tillslut blev alla (som forsokte lura oss genom att fixa vara visa till cambodja for 1200 bath nar det egentligen ska kosta 20 us dollar vid gransen) riktigt less och sa att om vi inte gick med pa det skulle dom lamna oss vid gransen och sen skulle vi fa ga. Chelsea ringde resebolaget igen, och dom sa att det kommer dom inte att gora, for det ar olika bussbolag i Thailand och Cambodja. Alla pa varan buss bestammer sig att folja varat exempel och inte ge dom passet, sa dom forlorade nog en hel det pengar pa oss, men tillslut, efter manga om och men var vi over gransen for 20 dollar. Vidare bar det av i 2,5 timmar till mot staden Siem Reap, dar Ankor Wat ar.
De senaste tva dagarna har vi sett tempel, ruiner och munkar i massor. I morse klev vi upp kl 5 for att se den underbart vackra soluppgangen. (Sloseri med somn om du fragar mig)
Imorgon ska vi och se pa ett vackert vattenfall, och sen bar det for hoppningsvis av mot Laos om vi lyckas fa vara visa fixade.
Just nu sitter jag och Anton pa ett internet cafe i stan, men ska strax fara hem till hotellet och vacka Michael och Chelsea sa vi kan ga ut och ata middag.
Mat har ar allt mellan 1 dollar upp till 10 dollar (6 - 60 kr) En drink ol ar 1-2 dollar och en drink ar 1-3 dollar. Billigt och bra. Solen skiner strakt och det ar typ 30 grader i skuggan.
Saknar er alla, hoppas allt ar bra!
Senast jag skrev satt vi fast pa Koh Phangan, och monsunen slog till. Vi tankte att vi skulle fara till Phuket, men det regnar dar med och vi var ganska less pa det. Slog folje med tva amerikaner och tre engelskor for att flyga till Bangkok istallet, forst var det taxi fran varat fina hotell Sabaii Bay till hamnen, och sen en 4 timmars batresa till Surath Thani och darifran vidare med buss till flygplatsen i typ 2 timmar. 6 timmars vantan pa flyget och sen en timmas flyg till Bangkok. Engelskorna reste darifran vidare mot Laos, medans jag, Anton, Chelsea och Michael spenderade en natt i Bangkok innan vi kl 7 pa morgonen tog en 6 timmars bussresa mot Cambodijanska gransen.
Vi blev iofs varnade att alla skulle forsoka lura oss pa pengar och sant, men trodde aldrig att det skulle vara sa illa och sa smooth av dom. Det var forst nar dom skulle ta varat pass som vi borjade reagera, och Chelsea blev jatte upprord och borjade skrika och ringde till dom vi bokat resan med. Tillslut blev alla (som forsokte lura oss genom att fixa vara visa till cambodja for 1200 bath nar det egentligen ska kosta 20 us dollar vid gransen) riktigt less och sa att om vi inte gick med pa det skulle dom lamna oss vid gransen och sen skulle vi fa ga. Chelsea ringde resebolaget igen, och dom sa att det kommer dom inte att gora, for det ar olika bussbolag i Thailand och Cambodja. Alla pa varan buss bestammer sig att folja varat exempel och inte ge dom passet, sa dom forlorade nog en hel det pengar pa oss, men tillslut, efter manga om och men var vi over gransen for 20 dollar. Vidare bar det av i 2,5 timmar till mot staden Siem Reap, dar Ankor Wat ar.
De senaste tva dagarna har vi sett tempel, ruiner och munkar i massor. I morse klev vi upp kl 5 for att se den underbart vackra soluppgangen. (Sloseri med somn om du fragar mig)
Imorgon ska vi och se pa ett vackert vattenfall, och sen bar det for hoppningsvis av mot Laos om vi lyckas fa vara visa fixade.
Just nu sitter jag och Anton pa ett internet cafe i stan, men ska strax fara hem till hotellet och vacka Michael och Chelsea sa vi kan ga ut och ata middag.
Mat har ar allt mellan 1 dollar upp till 10 dollar (6 - 60 kr) En drink ol ar 1-2 dollar och en drink ar 1-3 dollar. Billigt och bra. Solen skiner strakt och det ar typ 30 grader i skuggan.
Saknar er alla, hoppas allt ar bra!
måndag 1 november 2010
Fortfarande pa Koh Phangan, igar var det Half Moon Party, vi var dar med Hanna och Sam. Forst ut pa en middag i Haad Rin, sen forfest pa deras hotell, Coral. Massa UV farg over hela oss och sen bar det av mot festen ute i ingenstans. Det var trevligt, fast alla var nog sega sen vi hade varit ut och festat dagen fore ocksa.
Idag ar det regn igen, vi ska se lite film i restaurangen och sen aka till Hanna och Sam och hamta vara grejer.
Senaste veckan har vi mest haft en seg semester, last bocker och sovit.
Sen vi traffade Hanna och Sam har vi typ varit ut och atit med dem en del, spelat lite biljard och tagit det lugnt. I forrgar sporegnade det, monsunen ar snart har, sa vi var inne pa en nattklubb och dansade och hade oss. Kul kul.
Planen ar val just nu att vi i storsta mojliga man ska forsoka undvika monsunen, far troligtvis till Phuket imorgon, och sen nar det slutat regna uppe i norr ror vi oss vidare sa smatt mot Laos.
Hall tummarna for att vi missar monsunen och slipper nagon Tsunami. =P
Ha det sa bra tills vidare, det tanker vi ha!
Bilder
Hanna & Sam, traffade dom i Haad Rin
Jag pa Half Moon Party
Koh Tao
Pa vag till Koh Phangan
Safaritrip, med utsikt over havet under lunchen
Snakeshow, king cobra
Jag badar, Koh TaoFler bilder kommer val sen, gick inte att ladda upp fler just nu...
onsdag 27 oktober 2010
Sporegn
Idag regnar det som baar den, solen ar som bortblast. Dock ska vi val inte klaga nar vi haft tur med vadret hitills.
Missade Full moon partyt, da alla sa att det skulle vara pa sondagen pga. nan hogtid, men egentligen var det pa lordagen. Men vi misstrostar inte, da det ar half moon party pa lordag.
Igar borjade vi dagen med en liten frukost och en ridtur pa elefanterna, tatt foljt av lite lekar med diverse ormar. Snorklade och brande mig pa en magnet, samt traffade Laura. Trevligt var det, bilder kommer sen nagon dag.
Nu ar vi iaf pa Koh Phangan, bor pa ett mysigt hotell agd av en Thaitjej och hennes svenske man. Lite utanfor allt, men valdigt personligt och trevligt. Sjukt hjalpsamma manniskor och massa sota djur bor dar ocksa. Idag ar vi i Haad Rin, tankte vi skulle shoppa och titta runt lite, men da det regnade sa mycket att vagarna flyter ivag sa har vi spenderat dagen pa ett spa med massage och sen suttit i en bar/restaurang och sett pa filmer och atit god mat, inte helt fel det heller. Dock ska vi nu forsoka ta oss tillbaka till hotellet, om det ar na bilar som kor dit nu, nar vagarna ar sa blota. Aterstar att se.
Tills vidare, hoppas alla har det bra i kalla Lule, medans vi lever livet i varmen! =)
Missade Full moon partyt, da alla sa att det skulle vara pa sondagen pga. nan hogtid, men egentligen var det pa lordagen. Men vi misstrostar inte, da det ar half moon party pa lordag.
Igar borjade vi dagen med en liten frukost och en ridtur pa elefanterna, tatt foljt av lite lekar med diverse ormar. Snorklade och brande mig pa en magnet, samt traffade Laura. Trevligt var det, bilder kommer sen nagon dag.
Nu ar vi iaf pa Koh Phangan, bor pa ett mysigt hotell agd av en Thaitjej och hennes svenske man. Lite utanfor allt, men valdigt personligt och trevligt. Sjukt hjalpsamma manniskor och massa sota djur bor dar ocksa. Idag ar vi i Haad Rin, tankte vi skulle shoppa och titta runt lite, men da det regnade sa mycket att vagarna flyter ivag sa har vi spenderat dagen pa ett spa med massage och sen suttit i en bar/restaurang och sett pa filmer och atit god mat, inte helt fel det heller. Dock ska vi nu forsoka ta oss tillbaka till hotellet, om det ar na bilar som kor dit nu, nar vagarna ar sa blota. Aterstar att se.
Tills vidare, hoppas alla har det bra i kalla Lule, medans vi lever livet i varmen! =)
lördag 23 oktober 2010
Koh Tao
Kan val inte direkt saga att vi ar bra pa att uppdatera, men nu ar vi iaf pa Koh Tao, skoldpadds on. Soligt och varmt sa man bara kan alska det.
Spenderade tre dagar i Bangkok, en stor och hektisk stad, men med gott om billig shopping.
Da Anton varit upptagen storre delarna av dessa tre dagar har jag mest vandrat runt och kollat pa folk, samt vandrat runt i se storre shoppingcentrena med air condition (!), svensk och trakig som jag ar. Hittat lite fina sommarklader, vilket var valbehovligt da jag bara hade tva uppsattningar klader med mig.
I onsdags kvall lamnade vi Bangkok, till Antons sorg och min stora gladje. (Kan nte rktigt forsta tjusningen med en gigantisk stad med otrevliga tuk tuk forare och massa avgas)
Bussresan mot Koh Tao borjade med att bussen gick sonder efter 40 minuter pa vag, sa mitt pa en bensinstation blev vi staendes i ca 3 timmar, massa nudlar och godis (Tamarind) inforskaffades och alla satt utanfor bussen och hejade pa mekanikern. Tack och lov sa fick det den galne Amerikanen bakom oss att sluta spela sin forbannade gitarr, sa na gott fick det val med sig. Nar vi tillslut var pa vag hann man nastan precis somna sa vackte dom en igen och sa att om man skulle till Koh Tao skulle man av nu och byta buss. Upp pa ett lastbilsflak bar det av vidare mot havet. Val i hamnen dumpas vi alla av och far tillsagelse om att baten kommer och plockar upp oss kring sju pa morgonen. Klockan var val kring fyra kanske.
Manga timmar senare gar vi i land pa on, och den ar rena paradiset. Splitar en taxi med nagra Engelska killar vi traffar och hittar tillslut ett guest hous dar vi tar in. Nagra timmar i skuggan pa stranden med en ol i hand kanns helt ratt. Lite senare traffar vi aven killarna igen, och i sallskap med dom tar vi nagra ol och ett parti bljard (Till Antons stora gladje). Nagra ol pa balkongen senare drar vi ut till en av barerna pa stranden dar "festen ar" som nagra svenska tjejer sa. Massa killar som jomglerar med eld och nagra buckets senare bestammer vi oss for att det ar dax att dra hem.
Idag ar det Antons fodelsedag, stort Grattis, och vi ska ut och ata alldeles strax. Imorgon bar det av mot Koh Phangan, dar det tydligen ska vara ett stort Full Moon party.
Tills vidare, ciao!
(Bilder kommer sa fort vi laddat om kameran!)
Spenderade tre dagar i Bangkok, en stor och hektisk stad, men med gott om billig shopping.
Da Anton varit upptagen storre delarna av dessa tre dagar har jag mest vandrat runt och kollat pa folk, samt vandrat runt i se storre shoppingcentrena med air condition (!), svensk och trakig som jag ar. Hittat lite fina sommarklader, vilket var valbehovligt da jag bara hade tva uppsattningar klader med mig.
I onsdags kvall lamnade vi Bangkok, till Antons sorg och min stora gladje. (Kan nte rktigt forsta tjusningen med en gigantisk stad med otrevliga tuk tuk forare och massa avgas)
Bussresan mot Koh Tao borjade med att bussen gick sonder efter 40 minuter pa vag, sa mitt pa en bensinstation blev vi staendes i ca 3 timmar, massa nudlar och godis (Tamarind) inforskaffades och alla satt utanfor bussen och hejade pa mekanikern. Tack och lov sa fick det den galne Amerikanen bakom oss att sluta spela sin forbannade gitarr, sa na gott fick det val med sig. Nar vi tillslut var pa vag hann man nastan precis somna sa vackte dom en igen och sa att om man skulle till Koh Tao skulle man av nu och byta buss. Upp pa ett lastbilsflak bar det av vidare mot havet. Val i hamnen dumpas vi alla av och far tillsagelse om att baten kommer och plockar upp oss kring sju pa morgonen. Klockan var val kring fyra kanske.
Manga timmar senare gar vi i land pa on, och den ar rena paradiset. Splitar en taxi med nagra Engelska killar vi traffar och hittar tillslut ett guest hous dar vi tar in. Nagra timmar i skuggan pa stranden med en ol i hand kanns helt ratt. Lite senare traffar vi aven killarna igen, och i sallskap med dom tar vi nagra ol och ett parti bljard (Till Antons stora gladje). Nagra ol pa balkongen senare drar vi ut till en av barerna pa stranden dar "festen ar" som nagra svenska tjejer sa. Massa killar som jomglerar med eld och nagra buckets senare bestammer vi oss for att det ar dax att dra hem.
Idag ar det Antons fodelsedag, stort Grattis, och vi ska ut och ata alldeles strax. Imorgon bar det av mot Koh Phangan, dar det tydligen ska vara ett stort Full Moon party.
Tills vidare, ciao!
(Bilder kommer sa fort vi laddat om kameran!)
fredag 15 oktober 2010
Bye bye Luleå
Nu är det dags, på några timmar är vi påväg. Ser så mycket fram emot sol och värme och att ha Anton med mig. Dock har resfebern slagit till, men det släpper nog när jag väl sitter på planet.
Är smått orolig, ska ju som inte flyga egentligen, åtminstone inte så långt. Men det ska nog gå bra. Stödstrumpor och mediciner och ingen alkohol under resan har läkarna sagt, så ska det nog inte vara någon fara.
Syrran har kommit hem från sjukhuset idag, och hon ser mycket piggare ut, så nu känner jag mig lite lugnare. När det gäller min syster slutar jag som aldrig att vara lite mammig. Samma gäller med Emmi, henne blir jag också ganska mammig över, fast jag hoppas hon inte märker det så mycket.
Har varit en trevlig, om än kort visit i Luleå, träffat familjen och vännerna. Till och med hunnit en sväng till Umeå och träffat Sia och Isa, vilket var kul. Massa öl på Allstar, biljard och ca. 200 koppar kaffe senare lämnar vi Luleå igen för vidare äventyr.
Förhoppningsvis kommer vi någon gång ha tillgång till dator där borta, så då skriver och lägger jag väl upp några bilder. Tills vidare, ha de!
Är smått orolig, ska ju som inte flyga egentligen, åtminstone inte så långt. Men det ska nog gå bra. Stödstrumpor och mediciner och ingen alkohol under resan har läkarna sagt, så ska det nog inte vara någon fara.
Syrran har kommit hem från sjukhuset idag, och hon ser mycket piggare ut, så nu känner jag mig lite lugnare. När det gäller min syster slutar jag som aldrig att vara lite mammig. Samma gäller med Emmi, henne blir jag också ganska mammig över, fast jag hoppas hon inte märker det så mycket.
Har varit en trevlig, om än kort visit i Luleå, träffat familjen och vännerna. Till och med hunnit en sväng till Umeå och träffat Sia och Isa, vilket var kul. Massa öl på Allstar, biljard och ca. 200 koppar kaffe senare lämnar vi Luleå igen för vidare äventyr.
Förhoppningsvis kommer vi någon gång ha tillgång till dator där borta, så då skriver och lägger jag väl upp några bilder. Tills vidare, ha de!
onsdag 15 september 2010
Vanlig dag
Jobb igen snart, ganska lugnt på hotellet idag, så bara jag och Elin jobbar, medans alla andra har personalfest i Porsgrunn. Lite bitter är jag väl allt, men men...
Surrade med bästaste Emelie igår, hon kan verkligen få en att skratta, ser oerhört mycket fram emot att komma hem och hänga med henne, bara typ 2 veckor kvar nu.
Idag är iaf en sådan där dag då jag känner mig helt okey, nöjd med sminkningen min, till slut. Anton håller på att bli galen på mitt tjat om fulhet.
Nu jobb!
Cheers
Surrade med bästaste Emelie igår, hon kan verkligen få en att skratta, ser oerhört mycket fram emot att komma hem och hänga med henne, bara typ 2 veckor kvar nu.
Idag är iaf en sådan där dag då jag känner mig helt okey, nöjd med sminkningen min, till slut. Anton håller på att bli galen på mitt tjat om fulhet.
Nu jobb!
Cheers
tisdag 14 september 2010
Jobbig dag
Idag är en sådan där jobbig dag, även om allt gått bra känns allt ett helvete...
Jobbet är helt okey, och har varit in i byn och tagit sprutor idag, så allt är som på g. Ändå känns det som en bortkastad dag, en sådan där som inte hade gjort någon skillnad om den funnits eller inte.
Hade sjukt mycket mardrömmar i natt, alltid om samma sak, och jag vet inte hur jävla länge det ska fortsätta. Hade som tänkt att det skulle gå över, men det verkar som jag faktiskt måste dras med detta helvete för all framtid. Vad ska man göra?
Undrar om man får svära på bloggar förresten?
Jobbet är helt okey, och har varit in i byn och tagit sprutor idag, så allt är som på g. Ändå känns det som en bortkastad dag, en sådan där som inte hade gjort någon skillnad om den funnits eller inte.
Hade sjukt mycket mardrömmar i natt, alltid om samma sak, och jag vet inte hur jävla länge det ska fortsätta. Hade som tänkt att det skulle gå över, men det verkar som jag faktiskt måste dras med detta helvete för all framtid. Vad ska man göra?
Undrar om man får svära på bloggar förresten?
Kommer ihåg när jag var liten och hade mardrömmar, då brukade alltid pappa sätta sig vid sängkanten min och säga att han skulle kasta bort mina dumma drömmar. Så låtsades han att han öppnade mitt huvud, skrynklade ihop mina drömmar till en liten boll och kastade ut dom genom fönstret. Sen sa han att dom skulle nog inte våga sig tillbaka.
Önskar att han kunde göra så nu med, hade varit så skönt att bli av med det här...
Nog om det, nu ska jag dricka upp min efter-jobbet-öl och gå och sova, klockan är snart 05.00. Gud vad jag skulle vilja ha ett dagtidsjobb, och inte alltid sova bort halva dagarna. Inte för att det finns massa att göra här, men ändå.
Bonne nuit!
söndag 12 september 2010
Söndag
Söndag nu, alla hemma utom Mia, som jobbar, så det blev familjemiddag och myskväll.
Börjar bli lite friskare, förhoppningsvis har jag bättre röst snart också.
Pojkarna står i köket och städar, medans jag och Elin igger i soffan och slappar. Väldigt skönt, precis som det ska vara. Rastlös som få bara, funderar på att prova en ny sminkteknink jag just lärt mig, men har tappat bort min eyeliner, vilket är min bas i allt, så det är inte lika kul.
Längtar oerhört mycket hem och få träffa familjen och Emmi, Erika mfl.
Bara 12 arbetsdagar kvar, sen blir det en sväng till Oslo och träffa bästaste Jossan, och sen Stockholm, Lule och sen THAILAND! Yey!
Dagens låt:
Brad Paisley & Alison Krauss - Whiskey Lullaby
Börjar bli lite friskare, förhoppningsvis har jag bättre röst snart också.
Pojkarna står i köket och städar, medans jag och Elin igger i soffan och slappar. Väldigt skönt, precis som det ska vara. Rastlös som få bara, funderar på att prova en ny sminkteknink jag just lärt mig, men har tappat bort min eyeliner, vilket är min bas i allt, så det är inte lika kul.
Längtar oerhört mycket hem och få träffa familjen och Emmi, Erika mfl.
Bara 12 arbetsdagar kvar, sen blir det en sväng till Oslo och träffa bästaste Jossan, och sen Stockholm, Lule och sen THAILAND! Yey!
Dagens låt:
Brad Paisley & Alison Krauss - Whiskey Lullaby
lördag 11 september 2010
Natures first...
Fortfarande sjuk, roar ig med att se på "My Sweet 16" med Elin, som har öroninflammation. Väldigt synd om oss.Dock ska jag jobba vid nio, och har ingen aning om hur det ska gå, då jag absolut inte har någon röst alls. Men men...
Hittade den här bilden på min dator, var flera år sedan jag tog den, men den är fin. Texten kommer från boken "Outsiders", väl värd att läsa om man har en timme över.
Dagens outfit, om man nu ska vara så där bloggig som alla andra:
¤ Rutiga pyamasbyxor
¤ Stor T-shirt med en katt
¤ Gigantisk palestina sjal
¤ Yllestrumpor
¤ Make-up; Nepp
Sexy? Hahaha!
Cheers!
Söta gutter
Var som bara tvungen att lägga upp denna bild, som en uppmuntran på en dålig dag, visst blir man som på bra humör bara av att se dessa snygga gutter?
Adam som macho macho, bränd som tusan efter en dag på beachen, Anton iförd mina stay-ups, kjol och dressed like it fits him best, GAY! Sen har vi Super-Ante, min sexiga roomie, tack och lov det inte var string.
Hur vi lyckades övertyga dom om att klä sig så är en bra fråga, och hur jag väl lyckades få en bild är en ännu bättre fråga. Så var festen iaf igång, hur det slutade får ni fråga Adam, för han minns inget alls. Men kul var det. =)
En dag igen
Sjuk och sjuk. Förkyld och utan röst, vilket alltid är lika kul.
Ligger hemma och ser på någon konstig film med Jonas och Elin, har vart en lång och jobbig dag idag.
Hatar att jobba när man är sjuk.
Har dessutom haft en sån där fulvecka, när allt bara är fel. Enda klädesplagget jag trivts i är min nya pyamas, vilken tyvärr inte är godkännd som arbetsuniform.
Vem om har kommit på att man ska ha ljus/baby blå skjorter i en bar, när man blir skitig som fan, kan jag då rakt inte förstå.
Aja, 14 dagar kvar här, sen Oslo, Stockholm och hem.
Längtar just nu betydligt mer hem än till Thailand, även om det såklart ska bli helt underbart.
C'est la vie!
Cheers!
Ligger hemma och ser på någon konstig film med Jonas och Elin, har vart en lång och jobbig dag idag.
Hatar att jobba när man är sjuk.
Har dessutom haft en sån där fulvecka, när allt bara är fel. Enda klädesplagget jag trivts i är min nya pyamas, vilken tyvärr inte är godkännd som arbetsuniform.
Vem om har kommit på att man ska ha ljus/baby blå skjorter i en bar, när man blir skitig som fan, kan jag då rakt inte förstå.
Aja, 14 dagar kvar här, sen Oslo, Stockholm och hem.
Längtar just nu betydligt mer hem än till Thailand, även om det såklart ska bli helt underbart.
C'est la vie!
Cheers!
onsdag 25 augusti 2010
Lite kul från en tid sen, tänkte man kanske skulle fixa till sidan lite.
Har flyttat igen nu, bor i en villa med några andra typer. Lite närmare jobbet nu, vilket är väldigt skönt. Dock är det ju bara en månad och några dagar kvar här, sen bär det av hem.
Längtar så det är helt otroligt, särskilt efter att få surra av mig med världens bästa Emelie.
Lovar jag ska strax försöka lägga upp lite roliga bilder från Norge, har varit lite ont om sådant.
Kram på er!
Har flyttat igen nu, bor i en villa med några andra typer. Lite närmare jobbet nu, vilket är väldigt skönt. Dock är det ju bara en månad och några dagar kvar här, sen bär det av hem.
Längtar så det är helt otroligt, särskilt efter att få surra av mig med världens bästa Emelie.
Lovar jag ska strax försöka lägga upp lite roliga bilder från Norge, har varit lite ont om sådant.
Kram på er!
söndag 25 april 2010
Si sådär ett antal månader senare...
Ett antal månader senare kom man som på att man kunde börja använda bloggen igen, inte för att jag har så mycket intressant att komma med, men mest för att få skriva av mig.
Orkar dock inte gå in för att uppdatera allt, utan fortsätter bara på vad som just nu rör sig i mina tankar.
Känner mig oerhört ensam just nu, med ett kaos som aldrig förr.
Visst, det låter väl ganska löjligt att säga det när man har massa bra saker som händer, men känner mig som inte riktigt som en hel person.
Allting har väl två sidor, likväl jag själv.
Ena jaget känner att det går super bra, visst, det är mycket att ta in och så, men känns som att jag på något sätt ändå har någon form av kontroll. På jobbet är jag en person som kan fixa allt, klarar utan problem att jobba 16 timmar och har 100 % koll på allt som rör sig runt mitt jobb och allt som hör en barchef till.
Privat däremot är jag helt borta.
Mitt privata jag är helt utom all räddning börjar det kännas som. Det är alltid en tunn röd linje från att korsa gränsen till galenskap. Deprimerad, ja visst, det var bara början. Jag sluter mig helt in i mig själv. Det är iofs inte allt för svårt då alla jag hade nära försvann härifrån.
Tankarna maler på i mitt huvud, om och om igen. Kommer aldrig få någon rätsida, och man kan inte ångra vad som har redan hänt. Tänk om det ändå fanns ctrl+z i mitt liv.
Dock sa ju någon vis person senast idag att allting leder vidare, det som har hänt tidigare gör ju att man har hamnat där man är idag... Gällde iofs inte mig, men tog som ändå åt mig.
Om inte allt som hände i Luleå hade hänt så hade jag inte flyttat till Paris, och hade inte allt hänt i Paris kanske jag aldrig flyttat till Cypern, kanske aldrig fått stroken så jag behövt flytta tillbaka till Luleå. Och hade jag aldrig flyttat tillbaka till Luleå igen så hade jag kanske aldrig träffat Anton. Han är verkligen räddningen som kom i sista sekund. Hade jag aldrig träffat honom vet jag inte vad jag skulle gjort, men jag vet säkert att jag inte skulle suttit här i Norge och ha ett superjobb högt över mina förväntningar. Hade jag iofs inte kommit hit hade jag kanske inte behövt sitta här och skriva meninsgslösa dummheter som bara jag själv läser om ett par månader.
Gissar att sånt är livet. Ett enda dravel av meningslösheter som visar sig betyda något i framtiden.
Satt och läste Emmas blogg och vart så imponerad, hon är en helt otrolig tjej, och läsa vad hon skriver och tar sig för känndes i ögonblickt väldigt givande. Sen gick jag ut på balkongen i några minuter, och plötsligt var allt som bortblåst, landade i verkligheten och all min självömkan.
Jag ska bli stark, ska verkligen försöka. Snart, måste bara komma på ett sätt...
Orkar dock inte gå in för att uppdatera allt, utan fortsätter bara på vad som just nu rör sig i mina tankar.
Känner mig oerhört ensam just nu, med ett kaos som aldrig förr.
Visst, det låter väl ganska löjligt att säga det när man har massa bra saker som händer, men känner mig som inte riktigt som en hel person.
Allting har väl två sidor, likväl jag själv.
Ena jaget känner att det går super bra, visst, det är mycket att ta in och så, men känns som att jag på något sätt ändå har någon form av kontroll. På jobbet är jag en person som kan fixa allt, klarar utan problem att jobba 16 timmar och har 100 % koll på allt som rör sig runt mitt jobb och allt som hör en barchef till.
Privat däremot är jag helt borta.
Mitt privata jag är helt utom all räddning börjar det kännas som. Det är alltid en tunn röd linje från att korsa gränsen till galenskap. Deprimerad, ja visst, det var bara början. Jag sluter mig helt in i mig själv. Det är iofs inte allt för svårt då alla jag hade nära försvann härifrån.
Tankarna maler på i mitt huvud, om och om igen. Kommer aldrig få någon rätsida, och man kan inte ångra vad som har redan hänt. Tänk om det ändå fanns ctrl+z i mitt liv.
Dock sa ju någon vis person senast idag att allting leder vidare, det som har hänt tidigare gör ju att man har hamnat där man är idag... Gällde iofs inte mig, men tog som ändå åt mig.
Om inte allt som hände i Luleå hade hänt så hade jag inte flyttat till Paris, och hade inte allt hänt i Paris kanske jag aldrig flyttat till Cypern, kanske aldrig fått stroken så jag behövt flytta tillbaka till Luleå. Och hade jag aldrig flyttat tillbaka till Luleå igen så hade jag kanske aldrig träffat Anton. Han är verkligen räddningen som kom i sista sekund. Hade jag aldrig träffat honom vet jag inte vad jag skulle gjort, men jag vet säkert att jag inte skulle suttit här i Norge och ha ett superjobb högt över mina förväntningar. Hade jag iofs inte kommit hit hade jag kanske inte behövt sitta här och skriva meninsgslösa dummheter som bara jag själv läser om ett par månader.
Gissar att sånt är livet. Ett enda dravel av meningslösheter som visar sig betyda något i framtiden.
Satt och läste Emmas blogg och vart så imponerad, hon är en helt otrolig tjej, och läsa vad hon skriver och tar sig för känndes i ögonblickt väldigt givande. Sen gick jag ut på balkongen i några minuter, och plötsligt var allt som bortblåst, landade i verkligheten och all min självömkan.
Jag ska bli stark, ska verkligen försöka. Snart, måste bara komma på ett sätt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)