Har feber nu, och mår pyton som bara den. Men så är det när man lever ett hårt studentliv. Haha, det kan det väl vara värt.
Här i Paris är livet ett Party, iaf om man ska fråga Fransmännen och alla studenter, och jag kan väl inte annat än instämma. Men när folk ska ha med en ut på salsaclub på en söndag så börjar det nästan gå till överdrift. Har feber så jag valde att stanna hemma, trots att det hade varit kul att träffa Bernaldo en sista gång innan han far imorgon. Men men, man kan inte få allt.
I tisdags morse vart jag utslängd från mitt rum, kom en man och knackade på klockan 13 och frågade vad jag gjorde där. Svarade på min knaggliga franska att jag minnsan bor här och han svarade att det visste han väl, men jag fick inte vara här denna vecka. Alla andra har skollov, och dom skulle bygga och fixa om. "Vi stänger av vatten och el om en timma, så du får skynda dig". Men vars ska jag ta vägen frågade jag, varför har inte jag fått veta detta? "Det sitter lappar överallt, det är bara att läsa så hade du vetat", svarade den nu ganska irriterade mannen. Kul kul, jag kan inte läsa alla franska lappar som sitter överallt, så jag har helt enkelt låtit bli. Paniken sköljde över mig och jag ringde Pierre. Han är en ängel och sa att det alltid finns rum för mig i hans soffa. Packade mitt pick och pack och for hem till honom.
Ägnade kvällen åt att hitta en svensk restaurang tillsammans med min klass, men såklart var den stängd när vi kom dit, jag som så gärna hade velat vet vad som är riktig svensk mat. Men tji fick jag. Hittade en mysig Koreansk istället, och spenderade några timmar där. Mycket god mat och öl.
I trosdags var det Pierres födelsedag, och det var ordentligt med folk och fä i hans lilla lägenhet. Egle hade bakat en tårta som hon kom instörtandes med mitt i allt, skrikandes, för hon brände sig på tomteblossen. Tårtan skulle föreställa pierre, men Nikkis chef hade ätit upp en stor bit an ansiktet utan att veta vad det var för tårta, så det vart mest ett stort leende. Men det kan väl räknas som Pierre det med.
Allt eftersom kvällen förflöt belv det mer och mer folk. Vi sjöng på alla de språk vi kunde (http://www.youtube.com/watch?v=8wq1SD7kakk) men så somnade födelsesdagsbarnet (hm, nåja, barn vette fan)! På sackosäcken, mitt i allt lade han sig ner och somnade. Klockan var väl kanske två eller nå. Instörtandes kommer då Nikki, skrikandes att hon har hittat ett kylskåp, och folk skyndar för att hjälpa henne att bära. Dom placerar kylskåpet i hallen, perfekt placerat för att en yrvaken och borttappad Pierre ska gå rakt in i det med huvudet först.
Såklart måste han då lägga sig igen, och så har han somnat om mitt på golvet. När sedan de två största killarna ska lämna festen vid fyra bestämmer dom sig för att bära upp honom till loftet där sängarna är. När dom väl kånkat och krånglat honom ända upp för den läskiga vindsstegen vaknar han och klättrar ner igen för att säga hej då. Däckar såklart igen på soffan där jag sover och jag tar den väldigt minimala sackosäcken till säng för natten.
Partyt fortsätter till typ 5, då börjar folk somna bort. Vid 6 har alla försvunnit från min och Bernaldos sängplatser och vi får äntligen sova.
Kl 8 nästa morgon börjar de som somnade först vakna, för nu ska folk till jobbet och skola och annat. Själv sover jag såklart i perfekt trampavstånd mellan toan, loftet och köket. Bara att vakna upp. Wohoo!
Tillslut är det bara jag, Bernaldo och Armando kvar i lägenheten, slitna som bara den, när Bernaldo (som förövrigt är Mexikansk yogainstruktör och massageterapeft) kommer med den brillianta idéen att det är dax för yogakurs.
Haha, jag lär ha sett ut som jag sett ett monster, men det var faktiskt riktigt kul. Fick massage också, så jag ska inte klaga.
Sen var det bara att fara till skolan och ha lektion, vilket gick ovanligtvis väldigt bra. Tror jag ska börja med yoga varje morgon.
I övrigt har denna vecka varit ganska lugn. Glott på film med Fly, bott hos Pierre och lärt mig jonglera av Egle samt varit på Couchsurfing möte. Katharina är i london över helgen, men nästa vecka blir det full fart, då alla hennes väner från Tyskland ska hälsa på. Vi har lovat dom Mixclub och Eiffeltornet. I övrigt ska jag nog söka jobb och så. Skickade in mitt CV till några pubar igår, men det är nog bättre att tala med folk personligen.
À bientot!
söndag 22 februari 2009
onsdag 11 februari 2009
Mixclub förra veckan var en katastrof! Det var som att vandra i en djungel med mängder av apor klängandes på en. Typ. Djungeln var då alla människor, podium och stolpar, aprna var ganska så passande killar (same shit, differente name). Var där med Kathe bara, men vi hade ändå ganska kul, vart lite för länge med slemmorna bara. For hem vid sex på morgonen, första metron för dagen. Började räkna killar som raggade efter halva kvällen typ, var uppe i typ 25 på oss var när vi gav upp. Knasigt.
Fredag hängde vi med Fly och någon som kallades för Marilyn men hette typ Chris eller nå sånt. Var trevligt, satt mest och surrade och åt middag. Tapas for the win!
Lördag förmiddag spenderade jag på en utställning vid namn "6 billions others". Var dit med Tobbe och Ebba, och utställningen var superb! Var intervjuver som dom spelat in med miljarders människor från hela världen, om olika teman. Typ Kärlek, Familj, Hat, Rädsla, Krig, Förlåtelse, Glädje, Sorg osv. Alla dom intevjuvade berätta kort vad just dom tänkte när dom hörde ordet. Det handlade bla. om typ förlåtelselagen dom har i Rawanda efter kriget, och om familjer med hedersmord. Även om glädje för stunden och kärlek till de viktiga. Man blev alldeles skakad efter det. Var en stor rund skärm i mitten som man kunde gå in i , och där inne var det en massa ansikten som talade, log eller så. Mitt i allt började ett av dem skratta, och tillslut skrattade alla ansikten på skärmen. Alla som var där inne kunde inte hålla sig, och alla började skratta tillsammans. Det var ett ganska härftigt ögonblick. Alla så gemensama under ett ögonblick, oavsett nationalitet, ålder, kön, allt. Häftigt!
På kvällen dök Kathes kompis från Tyskland äntligen upp, och vi hade lovat honom att visa honom Paris by night. Men både jag och K var så trötta att vi nästan somnade redan på första baren vid elvatiden, att han gav upp och sa att vi skulle gå hem och sova istället. Tacka för det, för han var inte allt för rolig. Pratade bara tyska, och det är jag ju så bra på. Not.
Söndagen ägnade jag åt att leta ett öppet supermarche, men det visade sig omöjligt även denna söndag (jag lär mig aldrig). Hittade tillslut en liten närbutik som sålde ägg och paprika och fanta, så där hade jag och Kathe kvällens storslagna middag. Omelette med ost och tomat och parika. Riktigt mumsigt, med chokladcheescake till desser. Såg på "last weekend" och pluggade lite smått. Härligt avslut på den veckan.
Igår till idag har jag varit hemma hos Pierre och spelat Wii med Egla halva natten. Vi var rent värdelösa, men kul var det. Turades typ om att komma sist.
Nu ska jag röra mig mot skolan.
See ya!
Fredag hängde vi med Fly och någon som kallades för Marilyn men hette typ Chris eller nå sånt. Var trevligt, satt mest och surrade och åt middag. Tapas for the win!
Lördag förmiddag spenderade jag på en utställning vid namn "6 billions others". Var dit med Tobbe och Ebba, och utställningen var superb! Var intervjuver som dom spelat in med miljarders människor från hela världen, om olika teman. Typ Kärlek, Familj, Hat, Rädsla, Krig, Förlåtelse, Glädje, Sorg osv. Alla dom intevjuvade berätta kort vad just dom tänkte när dom hörde ordet. Det handlade bla. om typ förlåtelselagen dom har i Rawanda efter kriget, och om familjer med hedersmord. Även om glädje för stunden och kärlek till de viktiga. Man blev alldeles skakad efter det. Var en stor rund skärm i mitten som man kunde gå in i , och där inne var det en massa ansikten som talade, log eller så. Mitt i allt började ett av dem skratta, och tillslut skrattade alla ansikten på skärmen. Alla som var där inne kunde inte hålla sig, och alla började skratta tillsammans. Det var ett ganska härftigt ögonblick. Alla så gemensama under ett ögonblick, oavsett nationalitet, ålder, kön, allt. Häftigt!
På kvällen dök Kathes kompis från Tyskland äntligen upp, och vi hade lovat honom att visa honom Paris by night. Men både jag och K var så trötta att vi nästan somnade redan på första baren vid elvatiden, att han gav upp och sa att vi skulle gå hem och sova istället. Tacka för det, för han var inte allt för rolig. Pratade bara tyska, och det är jag ju så bra på. Not.
Söndagen ägnade jag åt att leta ett öppet supermarche, men det visade sig omöjligt även denna söndag (jag lär mig aldrig). Hittade tillslut en liten närbutik som sålde ägg och paprika och fanta, så där hade jag och Kathe kvällens storslagna middag. Omelette med ost och tomat och parika. Riktigt mumsigt, med chokladcheescake till desser. Såg på "last weekend" och pluggade lite smått. Härligt avslut på den veckan.
Igår till idag har jag varit hemma hos Pierre och spelat Wii med Egla halva natten. Vi var rent värdelösa, men kul var det. Turades typ om att komma sist.
Nu ska jag röra mig mot skolan.
See ya!
torsdag 5 februari 2009
Fancy bars and Louvre
Idag klev jag upp tidigt! Huvvaligen! 8 på morgonen! Jag vet, för alla låter det normalt, men för en som är van att sova till lunch och börja skolan vid 16 är det riktigt tidigt. Orsaken var hur som helst att jag skulle möta Katharina och gå på Louvre, tyckte vi behövde gott om tid så vi bestämde tidigt. När vi väl träffades var båda fortfarande nästan sovande, så frukost på Starbucks med en stooooor kopp kaffe vart lösningen. Några påtårar senare vandrar vi in på Louvre med alla andra kaotiska turister. Vi vandrar och vi vandrar och allt är underbart vackert men... Det tar aldrig slut! Efter tre timmar hade vi kunnit halvägs, och gav upp. Vi får helt enket komma tillbaka. Ögonen är fulla med bilder och huvudet fullt av idéer. Fötterna värker. Vandrar planlöst runt och tittar på folk hitan och ditan tills fötterna tar kål på oss och vi bestämmer för att bege oss mot skolan.
Möter killen som jag skulle mött upp med igår, men som jag för mitt liv inte kunde hitta (eller kanske inte förstod vars jag skulle hitta då han bara pratar franska och portogisiska). Han var inte överraskad av någon konstig anledning, så det var ingen större fara. Tack och lov slapp jag tala mer med honom, för det är bara hemskt när ingen av oss förstår vad den andre säger. Men som han sa; Me gustas le differanses, por la nationalitetes. (jag gillar olikheterna med olika nationaliteter) Så kan man också se det.
Hade lektion vilket idag var riktigt kul, för ingen verkade fatta något, och alla prövade Tobias turkiskpeppar godisar och satt och grimagerade resten av lektionen. japanerna höll på att spy, de var det vidrigaste dom någonsin ätit, och brasilianarna såg ut som dom skulle dö.
Jag och Tobias och Nils hade riktigt kul.
Har fått nästan en helt ny klass nu, sen David och Akkiko for. Inez är försvunnen, ingen vet om hon har bytt klass eller slutat. Det är bara jag, Tobias, Katja och Siuhei kvar av den ursprungliga klassen, annars har vi tre nya brasilianare som jag inte riktigt står ut med (två tjejer och en kille om är väldigt överklass), två nya japaner som är väldigt gulliga, men som knappt talar franska eller engelska, och en ny svensk som åkt buss hela vägen hit. Yey!
Ikväll har jag varit på någonting som skulle vara en rockkonsert eller nå, men mer var en kille med mycket tattueringar som visade upp sig och skojade en massa på franska. Trots det hade jag riktigt kul. Hängde med Fly och hans kompis som jag inte minns namnet på, och även en finsk kille som var väldigt odd, men trevlig.
Nu tänkte jag sova, imorgon kommer någon av Katharinas kompisar från tyskland, så vi har lovat att dra med honom på mixclub, och även denna underliga portogis ska med, plus några tjejer från mitt internat. Kan bli ett udda gäng, men varför inte?
Bonne nuit!
Möter killen som jag skulle mött upp med igår, men som jag för mitt liv inte kunde hitta (eller kanske inte förstod vars jag skulle hitta då han bara pratar franska och portogisiska). Han var inte överraskad av någon konstig anledning, så det var ingen större fara. Tack och lov slapp jag tala mer med honom, för det är bara hemskt när ingen av oss förstår vad den andre säger. Men som han sa; Me gustas le differanses, por la nationalitetes. (jag gillar olikheterna med olika nationaliteter) Så kan man också se det.
Hade lektion vilket idag var riktigt kul, för ingen verkade fatta något, och alla prövade Tobias turkiskpeppar godisar och satt och grimagerade resten av lektionen. japanerna höll på att spy, de var det vidrigaste dom någonsin ätit, och brasilianarna såg ut som dom skulle dö.
Jag och Tobias och Nils hade riktigt kul.
Har fått nästan en helt ny klass nu, sen David och Akkiko for. Inez är försvunnen, ingen vet om hon har bytt klass eller slutat. Det är bara jag, Tobias, Katja och Siuhei kvar av den ursprungliga klassen, annars har vi tre nya brasilianare som jag inte riktigt står ut med (två tjejer och en kille om är väldigt överklass), två nya japaner som är väldigt gulliga, men som knappt talar franska eller engelska, och en ny svensk som åkt buss hela vägen hit. Yey!
Ikväll har jag varit på någonting som skulle vara en rockkonsert eller nå, men mer var en kille med mycket tattueringar som visade upp sig och skojade en massa på franska. Trots det hade jag riktigt kul. Hängde med Fly och hans kompis som jag inte minns namnet på, och även en finsk kille som var väldigt odd, men trevlig.
Nu tänkte jag sova, imorgon kommer någon av Katharinas kompisar från tyskland, så vi har lovat att dra med honom på mixclub, och även denna underliga portogis ska med, plus några tjejer från mitt internat. Kan bli ett udda gäng, men varför inte?
Bonne nuit!
måndag 2 februari 2009
Snöstorm
Folk är helt vilda här i Paris just nu, det har snöat! Lärarna på skolan där mitt internat ligger går runt och mumlar för sig själva om snöstorm och trafikstockningar, medans ungarna på skolgården nästan gråter av lycka. Väckters denna härliga morgon av att skolbarnen hoppar i snöslasket skrikandes, och sen dess har det fortsatt. Tror jag ska köpa isolering till fönstret, eller hänga upp en sådan där ljudisolerande film. Men kul har dom iaf, barnen.
Var och fikade med kusin vitamin igår, vilket var trevligt. Sedan tllbringade jag hela kvällen med att hitta ett supermarket som skulle vara öppet till åtta, men tji fick jag, for runt hela stan, men inget var öppet. Blev torra smörgåsar och juice till middag framför dumburken med Jalla Jalla.
Nu har jag iaf vart och handlat, och ikväll ska jag möta nå kaotiska Cs (couchsurfing.com) medlemmar på någon krog. Måndagar rocks!
Nu ska jag till skolan och se hur det gick för Tobias och gänget på deras metrogame i lördags, som jag missade för jag var allmänt borttappad och hemlös.
Au revoir!
Var och fikade med kusin vitamin igår, vilket var trevligt. Sedan tllbringade jag hela kvällen med att hitta ett supermarket som skulle vara öppet till åtta, men tji fick jag, for runt hela stan, men inget var öppet. Blev torra smörgåsar och juice till middag framför dumburken med Jalla Jalla.
Nu har jag iaf vart och handlat, och ikväll ska jag möta nå kaotiska Cs (couchsurfing.com) medlemmar på någon krog. Måndagar rocks!
Nu ska jag till skolan och se hur det gick för Tobias och gänget på deras metrogame i lördags, som jag missade för jag var allmänt borttappad och hemlös.
Au revoir!
söndag 1 februari 2009
Nyinflyttad och kaotisk
Nu har jag flyttat in i mitt nya rum på tjejinternatet "institut monsieur". Vilket kaos!
Var helt säker på att jag hade mitt rum på det gamla stället till söndag, men nepp, inte det.
Halv tio på lördag morgon väcker dom mig och frågar varför jag är kvar.
Svarar på knagglig, morgontrött franska att jag flyttar imorgon, men dom säger att jag ska vara ute på en halvtimma.
Upp och hoppa, bakis och jävlig, packa ner allt på en kvart och kutar till utcheckningen. Kul kul.
Låste in mina saker på Gare de l'est (tågstationen) och börjar min planlösa vandring.
Tur bara att det var lördag jag skulle flytta in här.
Första dagen var helt fantastisk. Från att ha bott på ett ställe där folk inte ens ser en, och inte ens skulle dröma om att tala med en, till detta ställe. Träffade Sabine (?) och Isabel igår, och dom var jätte gulliga, isabel talar bara franska, men jag förstår henne faktist, Sabine kan lite engelska. Tydligen ska det bo någon svensk tjej här, men henne har jag inte sett till.
Mitt rum är ganska litet, men har två våningar, en där min säng, garderob och dusch finns, och ett loft där jag just nu sitter, med hyllor och skrivbord. Även dator följde med till rummet, man jag föredrar att använda min egna, med svenskt tangentbord.
Fönstret är stort och extremt franskt, jag har utsikt över en liten park och en skolgård. Allt är än så länge jätte bra.
Nu har David och Ekatherine åkt hem, sorgligt, men så går det.
Var ut med dom i torsdags på mixclub, men det var kaos, ovanligt nog.
Jag träffade en marocan vid namn Samir som jag dansade salsa/tango någonting hela natten med. Dom andra försann oc jag kunde inte hitta dem. Antog att dom farit hem, tyckte det var dumt att dom inget sagt. Dansade en sväng på ett podium med en tjej jag träffade, men en annan brud vart sur, vet inte varför, och puttade ner mig från podiet. Över mig föll en stor kille och jag blev mos.
Stukade foten och med hjälp av Samir skuttade jag bort på ett ben till några soffor. Roligt värre med stukad fot och högklackat.
Får i samma ögonblick ett sms från Kathe där det står att David har blivit utkastad,och att de ändå tänker stanna tills första meton går.
Jag skuttar ut på mitt enda hela ben och letar efter David, men han är inte där, så jag tar en taxi hem. Tydlige så hade han bara gått en kort prommenad, så när Kathe och Ekatie kommer ut ett antal timmar senare sitter han fortfarande där, sur som ett citron och skriker att dom minnsan är de sämsta vänner man kan tänka sig. Han hade inte haft en tanke på att ta sig hem själv, och tjejorna vart hyffsat sura.
Men men, hem kom dom, men första metron (typ 05.00).
Själv sov jag gott.
Gick ut på den creepy baren, som David så fint döpt om "la Fanafon" till, på fredagen. Sista svägen med gänget typ.
Bartendern anser att vi är stammisar nu, så han bjuder på än det ena och än det andra. han säger att han älskar svenskar, och han vill att vi ska komma dit jämt.
Han är riktigt kul, men talar förskräcklig fransk/engelska. For hem vid tolv och allt var lungt, tills städerskorna väckte mig tidigt igår morse. Men jag får som vanligt skylla mig själv.
Måste bara lägga in att jag verkligen älskar min lärare. Han är en mycket liten man, men extremt starka glasögon som förstorar hans ögon till tredubbel storlek. han pratar svår franska, men han förklarar hela tiden med enklare ord. Alltid detta, "par example".
Älskar det. Han talar flytande engelska, tyska, ryska, polska och italienska. Jag ska garanterat bli som han när jag blir äldre, fast utan glasögonen och kvinnlig naturligtvis.
Sakta med säkert går lektionerna frammåt, och jag kan nu gå in på restauranger och caféer och beställa exakt vad jag vill ha. Kan även tala med mina nya vänner här på internatet, vilket jag ser som ett magnifikt steg frammåt.
Men men, idag ska jag träffa kusin vitamin David, och fika i Montematre. Sen vet jag inte, laga middag och se på Jalla Jalla, som jag hittade i en fransk filmbutik igår. Kul kul, dubbad till franska eller i orginalspråk. Hahaha!
Bon week-end, au revoir!
Var helt säker på att jag hade mitt rum på det gamla stället till söndag, men nepp, inte det.
Halv tio på lördag morgon väcker dom mig och frågar varför jag är kvar.
Svarar på knagglig, morgontrött franska att jag flyttar imorgon, men dom säger att jag ska vara ute på en halvtimma.
Upp och hoppa, bakis och jävlig, packa ner allt på en kvart och kutar till utcheckningen. Kul kul.
Låste in mina saker på Gare de l'est (tågstationen) och börjar min planlösa vandring.
Tur bara att det var lördag jag skulle flytta in här.
Första dagen var helt fantastisk. Från att ha bott på ett ställe där folk inte ens ser en, och inte ens skulle dröma om att tala med en, till detta ställe. Träffade Sabine (?) och Isabel igår, och dom var jätte gulliga, isabel talar bara franska, men jag förstår henne faktist, Sabine kan lite engelska. Tydligen ska det bo någon svensk tjej här, men henne har jag inte sett till.
Mitt rum är ganska litet, men har två våningar, en där min säng, garderob och dusch finns, och ett loft där jag just nu sitter, med hyllor och skrivbord. Även dator följde med till rummet, man jag föredrar att använda min egna, med svenskt tangentbord.
Fönstret är stort och extremt franskt, jag har utsikt över en liten park och en skolgård. Allt är än så länge jätte bra.
Nu har David och Ekatherine åkt hem, sorgligt, men så går det.
Var ut med dom i torsdags på mixclub, men det var kaos, ovanligt nog.
Jag träffade en marocan vid namn Samir som jag dansade salsa/tango någonting hela natten med. Dom andra försann oc jag kunde inte hitta dem. Antog att dom farit hem, tyckte det var dumt att dom inget sagt. Dansade en sväng på ett podium med en tjej jag träffade, men en annan brud vart sur, vet inte varför, och puttade ner mig från podiet. Över mig föll en stor kille och jag blev mos.
Stukade foten och med hjälp av Samir skuttade jag bort på ett ben till några soffor. Roligt värre med stukad fot och högklackat.
Får i samma ögonblick ett sms från Kathe där det står att David har blivit utkastad,och att de ändå tänker stanna tills första meton går.
Jag skuttar ut på mitt enda hela ben och letar efter David, men han är inte där, så jag tar en taxi hem. Tydlige så hade han bara gått en kort prommenad, så när Kathe och Ekatie kommer ut ett antal timmar senare sitter han fortfarande där, sur som ett citron och skriker att dom minnsan är de sämsta vänner man kan tänka sig. Han hade inte haft en tanke på att ta sig hem själv, och tjejorna vart hyffsat sura.
Men men, hem kom dom, men första metron (typ 05.00).
Själv sov jag gott.
Gick ut på den creepy baren, som David så fint döpt om "la Fanafon" till, på fredagen. Sista svägen med gänget typ.
Bartendern anser att vi är stammisar nu, så han bjuder på än det ena och än det andra. han säger att han älskar svenskar, och han vill att vi ska komma dit jämt.
Han är riktigt kul, men talar förskräcklig fransk/engelska. For hem vid tolv och allt var lungt, tills städerskorna väckte mig tidigt igår morse. Men jag får som vanligt skylla mig själv.
Måste bara lägga in att jag verkligen älskar min lärare. Han är en mycket liten man, men extremt starka glasögon som förstorar hans ögon till tredubbel storlek. han pratar svår franska, men han förklarar hela tiden med enklare ord. Alltid detta, "par example".
Älskar det. Han talar flytande engelska, tyska, ryska, polska och italienska. Jag ska garanterat bli som han när jag blir äldre, fast utan glasögonen och kvinnlig naturligtvis.
Sakta med säkert går lektionerna frammåt, och jag kan nu gå in på restauranger och caféer och beställa exakt vad jag vill ha. Kan även tala med mina nya vänner här på internatet, vilket jag ser som ett magnifikt steg frammåt.
Men men, idag ska jag träffa kusin vitamin David, och fika i Montematre. Sen vet jag inte, laga middag och se på Jalla Jalla, som jag hittade i en fransk filmbutik igår. Kul kul, dubbad till franska eller i orginalspråk. Hahaha!
Bon week-end, au revoir!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)