Nyinflyttad och kaotisk

Nu har jag flyttat in i mitt nya rum på tjejinternatet "institut monsieur". Vilket kaos!
Var helt säker på att jag hade mitt rum på det gamla stället till söndag, men nepp, inte det.
Halv tio på lördag morgon väcker dom mig och frågar varför jag är kvar.
Svarar på knagglig, morgontrött franska att jag flyttar imorgon, men dom säger att jag ska vara ute på en halvtimma.
Upp och hoppa, bakis och jävlig, packa ner allt på en kvart och kutar till utcheckningen. Kul kul.
Låste in mina saker på Gare de l'est (tågstationen) och börjar min planlösa vandring.
Tur bara att det var lördag jag skulle flytta in här.

Första dagen var helt fantastisk. Från att ha bott på ett ställe där folk inte ens ser en, och inte ens skulle dröma om att tala med en, till detta ställe. Träffade Sabine (?) och Isabel igår, och dom var jätte gulliga, isabel talar bara franska, men jag förstår henne faktist, Sabine kan lite engelska. Tydligen ska det bo någon svensk tjej här, men henne har jag inte sett till.
Mitt rum är ganska litet, men har två våningar, en där min säng, garderob och dusch finns, och ett loft där jag just nu sitter, med hyllor och skrivbord. Även dator följde med till rummet, man jag föredrar att använda min egna, med svenskt tangentbord.
Fönstret är stort och extremt franskt, jag har utsikt över en liten park och en skolgård. Allt är än så länge jätte bra.

Nu har David och Ekatherine åkt hem, sorgligt, men så går det.
Var ut med dom i torsdags på mixclub, men det var kaos, ovanligt nog.
Jag träffade en marocan vid namn Samir som jag dansade salsa/tango någonting hela natten med. Dom andra försann oc jag kunde inte hitta dem. Antog att dom farit hem, tyckte det var dumt att dom inget sagt. Dansade en sväng på ett podium med en tjej jag träffade, men en annan brud vart sur, vet inte varför, och puttade ner mig från podiet. Över mig föll en stor kille och jag blev mos.
Stukade foten och med hjälp av Samir skuttade jag bort på ett ben till några soffor. Roligt värre med stukad fot och högklackat.
Får i samma ögonblick ett sms från Kathe där det står att David har blivit utkastad,och att de ändå tänker stanna tills första meton går.
Jag skuttar ut på mitt enda hela ben och letar efter David, men han är inte där, så jag tar en taxi hem. Tydlige så hade han bara gått en kort prommenad, så när Kathe och Ekatie kommer ut ett antal timmar senare sitter han fortfarande där, sur som ett citron och skriker att dom minnsan är de sämsta vänner man kan tänka sig. Han hade inte haft en tanke på att ta sig hem själv, och tjejorna vart hyffsat sura.
Men men, hem kom dom, men första metron (typ 05.00).
Själv sov jag gott.

Gick ut på den creepy baren, som David så fint döpt om "la Fanafon" till, på fredagen. Sista svägen med gänget typ.
Bartendern anser att vi är stammisar nu, så han bjuder på än det ena och än det andra. han säger att han älskar svenskar, och han vill att vi ska komma dit jämt.
Han är riktigt kul, men talar förskräcklig fransk/engelska. For hem vid tolv och allt var lungt, tills städerskorna väckte mig tidigt igår morse. Men jag får som vanligt skylla mig själv.

Måste bara lägga in att jag verkligen älskar min lärare. Han är en mycket liten man, men extremt starka glasögon som förstorar hans ögon till tredubbel storlek. han pratar svår franska, men han förklarar hela tiden med enklare ord. Alltid detta, "par example".
Älskar det. Han talar flytande engelska, tyska, ryska, polska och italienska. Jag ska garanterat bli som han när jag blir äldre, fast utan glasögonen och kvinnlig naturligtvis.
Sakta med säkert går lektionerna frammåt, och jag kan nu gå in på restauranger och caféer och beställa exakt vad jag vill ha. Kan även tala med mina nya vänner här på internatet, vilket jag ser som ett magnifikt steg frammåt.

Men men, idag ska jag träffa kusin vitamin David, och fika i Montematre. Sen vet jag inte, laga middag och se på Jalla Jalla, som jag hittade i en fransk filmbutik igår. Kul kul, dubbad till franska eller i orginalspråk. Hahaha!

Bon week-end, au revoir!