Laos och Chiang Mai

Spenderat nastan en vecka i Laos, tillsammans med Chelsea och Michael tog vi en buss fran Siem Riep i Cambodja till Bangkok eftersom vi kom fram till att i inte kunde passera gransen mellan Cambodja och Laos utan att vanta 4 dagar pa ett visum.
12 timmar senare ar vi iaf i Bangkok och ater lunch med Chelseas pappa, innan taget mot Laos gar. Aker man via Thailand kan man kopa visumet pa plats.
Spenderar ytterligar 12 timmar pa taget, men dar har vi iaf sangar. Roar oss med att sitta i restaurangvagnen och dricka ol och spela Kang (Ett superkul thailandskt kortspel som vi larde oss av Per och Mai pa Sabaii Bay.) Korsar gransen utan vidare strapatser och sa ar vi i Laos. Raggar upp ett antal manniskor att splita pa en taxibuss till Vang Vieng och sa rullar vi.
Hemska vagar och en och annan nacksparr senare ar vi i Vang Vieng, en by uppe i bergen som ar kand for sin kombination av "supa skallen av er och tuba".
Alla som vi nu har traffat, 4 Engelska killar, ett Kanadensiskt par och saklart Chelsea, Michael, Anton och jag har hort talas om sa manga vandrarhem som ska vara hur bra som helst, sa alla ger sig ut pa jakt efter just det vandrarhemmet. Saklart slutar det med att alla av en slump hamnar pa samma stalle iaf, vilket var en trevlig overraskning.
Gar ut pa kvallen for att ata middag och som av en slump hittar vi Rachel, Hannah och Beth fran Manchester, som vi traffade pa Sabaii Bay. Tillsammans med dom, (som redan har varit dar i 4 dagar, och gjort allt dumt man kan gora) hittar vi en bar och festar lange och val... (Mja, till typ midnatt da jag och Anton dackar i sang av ren och skar trotthet).
Nasta morgon ar det bestamt att vi alla ska traffas upp igen klockan halv 12 for frukost och sen tubing. Kommer val ivag vid 1 sisadar.
Tubing ar nar du glider ner langs en fors i ett bildack typ, normalt sett ska det vara en massa paddlande och ganska stromt, men har har dom ett annat konsept.
Varfot inte placera ut fyrtioelva barer langs floden sa att alla super sig redlosa redan tidigt pa morgonen?
Kul ar det iaf, man flyter val en fem minuter sa kastar en av alla barer ut ett rep sa man kan hala sig in. Val i baren koper man billiga buckets med smuts-whiskey och cola, sprutmalar varandra och kastar sig i vattnet langs linbanor. Galen ide, japp, men ganska kul, sarskilt nar man ar vid tredje eller fjarde baren och alla ar pa g.
Vid sex ska man helst vara tillbaka for da blir det morkt, men det tankte inte vi pa, sa nar klockan var halv sex kom nagon pa att vi kanske skulle forsoka ta oss till andra sidan land en bit bort dar man kan ta en taxi hem ifran. Tva minuter senare ar det backsvart och man ser inte en enda sten som man flyter in i. Manga skrubbsar senare ar vi i land och tar oss hem for en dusch och middag pa Banana Bar.
Festen fortsatter, ateminstande for mig, Anton och Michael, hela natten, resten droppar av med killar resp. tjejer de traffat. Riktigt kul kvall, dock var jag fortfarande full nar jag vaknade morgonen efter.
Torsdagen bestammer vi ska bli lite lugnare, da engelskorna har tubat fyra dagar i strack. En dag vid Blue Lagoon later utmarkt och ar ocksa det. Blatt vatten, lianer att kasta sig i vattnet med och massa gras att ligga och sola och spela kort pa.
Maten var forfarlig, men man kan val inte fa allt.
Fredagen ar det Tubing igen, men jag fortsatter bara till tredje baren, medans Anton och de andra ar dar hela vagen. Mar inte sa bra, sa gar hem och lagger mig.
Vaknar dagen efter med hog feber och hostar blod, inte direkt den basta dagen i mitt liv.
Chelsea och Michael bestammer att de skall fara till Vangtienne men da jag inte kanner mig frisk nog for tre timmars hemsk bussfard sa avvaktar jag och Anton en dag. Bestammer istallet att vi ska traffa dom dar dagen efter.
Nar vi kommer till Vangtienne har dom tyvarr redan farit till Han Noi, sa det blev ett daligt hej da av det...
Jag och Anton Stannar tva dagar i Vangtianne, lagom sa jag ska hinna bli friskare och Anton sjukare.
Igarkvall tog vi iaf bussen fran Laos till Chiang Mai, dar vi ar nu.
Anton ligger dackad i varat rum, medans jag ar ute och kollar pa stan. Tack och lov har han inge feber annu, och jag hoppas den uteblir.

Sadar, det var ett langt och utforligt inlagg. Tva veckor tills vi far hem, sa vi syns da!
Kramar