Vid dagens början tar dagen slut...

Vid dagens början tar också dagen slut, är väl ganska självklart.

Bara allmänt konstatera att Sverige är för långt, att jag inte har en symaskin och att jag är allmänt uttråkad, gigantisk godispåse till trots.

Idag är en sån där dag då man inte gör något, väldigt skönt efter en oerhört lång helg med konstiga (och såklart en hel del trevliga) gäster. Käkat hemma hos mor och far, sen legat i min inte allt för existerande soffa (2 prydnadskuddar med andra ord) och glott på tv och läst Nemi större delen av kvällen.
Hade tänkt lägga in en fin bild på min godisskål för att göra alla olyckliga och ensama själar glada, men kunde tyvärr inte hitta kameran, så det fick vara.

För att nu inte gå och bli någon helt annan person än mig själv måste jag nu återgå till klagandet, det är ju som ändå den del av mig som kan vara lite kul att läsa om.

Mitt största problem just nu är folk som alltid vet vad dom talar om och alltid ska ha rätt, utan att ens vara inbjudna i samtalet. Ni känner alla till typen, dom som med högan röst ger sig in i vilken diskussion som helst, med den ihärdiga glöden av vetskapen om att dom alltid har rätt. Och även om dom nu mot all förmodan skulle ha fel, så är det ändå ingen som kommer orka argumentera emot, då detta är helt lönlöst.
Bara någon dag sedan mötte jag just en sådan, som hade en vid utläggning om hur jag gör mina drinkar fel, men jag menar, hur fel kan man egentligen göra en G&T?
Och so what om jag hade gjort den fel, ingen som tvingade honom att komma till min bar och beställa och berätta för mig hur man faktiskt "först lägger i citronen, sedan häller på ginen så dom får dra ihop sig, innan man fyller upp med is och tonicwater".
Hur som helst och ialla fulla fall vart ju jag, som så trevlig och gullig bara jag kan vara, lite smått less. Tyvärr kommer jag ju på mig själv lika fort med att jag inte får tappa humöret och bli en grinig bitch på jobbet, så jag ler tilbaka och frågar vasst "ville du ha den här drinken, eller vill du att jag gör om den?".
Förnärmad svarar killen att det går väl bra när jag nu ändå har gjort den, men han skulle föredra att jag gjorde den rätt till nästa gång. Känner hur mitt vackra leende blir stelare så att det börjar krampa i käken och hur det bolmar rök ur öronen på mig. Tacka och lov betalade han och gick lika fort. Kanske såg han röken och mina fina, röda djävulshorn?
Nu har jag i alla fall fått skriva ut detta, så nu har jag lagat klart för idag.

Kan ju bara passa på att tillägga att jag varken har soffa, köksbord eller någonting ätbart i min lägenhet, när ni nu fortfarande verkar läsa, hur intresserade ni nu kan vara av att veta det vet jag inte men... So, dune! Puh, då fick jag sagt det med.

Nu ska jag återgå till min godispåse och en Nemi tidning för att få del av alla vassa och snarstuckna repliker som bara Lise Myhre kan få till.

Tack och god natt!