Mess

It's all a mess in my head.
Jag vet inte vad jag egentligen håller på med, det är som att allt går på rutin och automatik, men att jag inte ens är med. Inte lägger min själ i något alls.
Jag tänker för mycket, eller kanske för lite, jag vet inte.
Kan inte släppa minnena, hur gärna jag än vill, det är som att dom äter upp mig innifrån.
Så fort jag är själv så kommer allt tillbaka, som ett slag i ryggen med ett basebollträ. Alltid.
Det är som att om och om igen känna allt på nytt.
Jag vill så gärna bara gråta och lämna bakom, men det är som att det inte går. Kan inte gråta...

Tror jag flyr från allt, om och om igen, men det är något som alltid drar mig tillbaka hit. Det är här mitt allt finns.
Hur många gånger jag än flyr, hur många gånger jag än lämnar det så kommer jag alltid tillbaka för att få mitt slag med träet.
Tror dock inte att jag ännu är redo att möta allt, så jag kommer väl fortsätta fly ett tag till.