Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd,
kråkan är klumpig och kraxande svart,
om en stund är den alldeles död.
Men flickan, hon springer för livet,
hos en skadskjuten fågel i famn.
Hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant.
O hon springer med tindrande ögon,
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant,
det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent
Flickan och kråkan av Mikael Wiehe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar