If i die before I wake...

"Now I lay me down to sleep
Pray the lord my soul to keep
If I die before I wake
Pray the lord my soul to take"

Jag är som i en bubbla. Vandrar runt på gatorna. Tittar på folket utan att riktig se, lyssnar till ljuden utan att riktigt höra. Jag vill bara spränga denna bubbla, vill inte leva som en halv person, utan att riktig vara närvarande. Känns som om någon beslagtagit min stjäl och inte känner för att lämna tillbaka den. Någon riktigt ond person som inte vet vad det betyder. Reptilhjärnan styr och ställer...

Jag känner inget, för det finns inget kvar,
Jag minns inget för att jag vill glömma,
Jag kan inte sova, för drömmen är verkligheten,
Jag kan inte leva, för livet är drömmen.
Zombie.
Smutsig brukar det sägas, men jag vet inte som det är rätt ord, smuts går att tvätta bort. Men detta, det är något annat, det är en stöld av det viktigaste man äger:
Ens egen vilja.
Ens egen självkänsla.

Ibland är man bara så dum, om det kan vara dumt att lita på människor. Aldrig mer, fast det är som att säga åt en åsna att inte vara så envis...

Lite tankar som kretsar...

Jag drömmer varje natt, drömmar som vill förbli glömda. Vaknar svettig och gråtande hela tiden, som om allt skulle försvinna om man bara skriker det ut. Ofta vaknar jag med ett ryck av att mitt bröst gör så förbannat ont, att andan min försvinner.
Det värsta är att när jag vaknar av det blir jag glad, glad över att känna smärtan, för då vet jag att det bara var en dröm.

Jag måste sluta fly, men jag vet inte vad jag flyr från.
Jag är en rastlös själ som inte hittar hem.

Valborg och sånt...

Nu fungerar datorn igen, så nu kan jag börja fortsätta skriva. Här rör sig livet i sakta mak, eller kanske allt för snabbt, jag har inte funderat allt för mycket på det. Dock vet jag att tiden har runnit iväg, har varit här i fyra månader nu. Den 13 maj bär det vidare till Cypern och Aiya Napa för jobb och sol.
Har varit ganska less på Paris, men nu inser jag hur mycket jag kommer sakna det. Det har som ändå blivit någon sorts hem här, och det finns så mycket mer som inte går att ersätta. En rastlös själ får aldrig vila, men nog kommer jag sakna allt detta. Framförallt människorna. Folk här i allmänhet är så öppna, dom vill verkligen veta vad du är för en filur, och frågar dom något så är dom faktiskt redo att invänta ett riktigt svar. Det är inte direkt så överallt.

På valborgsmässoaftonen, som iofs inte firas här, men ändå, satt jag och Charles och David (alla heter David, det är som en jäkla förbannelse, vet ju inte längre vilken av dom jag skriver om. Denna är från Grekland) på Point Neuf, en pir mitt i Seine under den gamla bron. Började väl våran picknick runt sju, men det droppade in intressant folk allt eftersom. Bla. dök Michael upp iförd vit volang-klänning och rosa peruk, även hans kompis som han hade med sig var iförd vacker kjol och högklackat. Sött värre. Även dök Rachael upp med en av sina vänner, med det roligaste shotbälte jag någonsin sett. Med plats för ca 30 små shotflaskor. Runt midnatt var vi väl uppåt en 25 pers som partade där. Plus några andra grupper med folk då, så piren var ganska packad. Och så var folket med. Glad ingen föll i vattnet. Vattenpipa, öl, vin, shots och såklart, obligatoriska formage (ost) som alltid ska finnas på picknick tillsammans med baguettes. Jag och Michael drog oss hem runt ljusningen. Typ 6. Tror Charles, Ronny och "mannen-utan-ansikte-som-log" (han kallas faktiskt så, tro det eller ej. Han älskar allt Svenskt.) fortsatte festa till 10 tiden på morgonen eller nå sånt. Galet!

Första maj vart ingen demo detta år, istället låg jag i en park och läste och umgicks med kompisar. +25 varmt och strålande sol. Ringde David (Ännu en David, denna gång mörk med dreads) och vi bestämde oss för att gå på en spelning på kvällen. Fem unsigned bands spelade och de flesta var riktigt bra, punk/rock/metal. Ett var ganska kul, då dom hade bättre minspel än gitarrspelade. Uppföde sig värre än Bruce Dickinson, med att skutta runt på scenen och glida runt på knä. Avslutningsvis kastade sig sångaren ut i publiken och sparkade till fotografen som blev riktigt sur.
Davids kompisar spelade i ett av banden, och när konserten var slut drog vi vidare till en bar också med live musik, och drack öl. Jag och Lou dansade till rocken,och hade sjukt kul på ett litet trångt bord. Även David dansade ett tag.

Nu har jag en lugn avslutning på helgen i denna stora lägenhet som jag lånat an Fly. Flyttade ut från min i onsdags, så nu har min roommate David (!!!) åkt hem till Tyskland. Guillaume var på besök i Paris nyss, och träffade David för första gången. Dom hade riktigt kul ihop, vet inte riktigt hur det gick till. David bestämde sig för att han skulle gifta sig med honom. Guillaume ska flytta tillbaka till Paris nu, lagom till jag flyttar till Cypern. Lite sådär lagom typiskt.

Pierre är i Costa Rica, men snart kommer han hem, och då drar hela gänget ut till hans föräldrars hus i södra Frankrike och firar min födeledag. Pool, sol och hästar säger han. Yey!

Nu spelar jag Betapet med Mikko, hej hej!