Solen skiner säkert, är bara det att jag inte kan se det, då allt framför mig är svart.
Menade säkert inte att det skulle bli så, men ibland reagerar man inte som man önskar.
Tillbaka på ruta ett igen, att du ens trodde att du tagit dig framåt är ju bara patetiskt. Så tillbaka in under täcket med dig din fega lilla gris, ut och spela din roll som du nu gör så bra, och tro inte att du någonsin kommer kunna vara den där du önskade.
Sluta dröm nu, och inse verkligheten, det är bara ett svart hav, med vissa rosa moln över, kan erkännas, men det är fortfarande ett oändligt stort hav, och molnen kommer du ändå aldrig att nå. Så fortsätt nu ro, kanske kommer du en dag att inse att de där rosa molnen inte är till för dig, men att du ändå kan betrakta dom och kanske känna ett uns av lycka.
Just nu är det jag.
Ibland skriver jag lite underligt, men ni som riktigt känner mig vet nog vad jag tänker ändå, trots mina metaforer och omskrivningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar